# ID: svediakorp-gov468144
# author: Angelika Beer (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 920
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, kommissionsledamot Ferrero-Waldner, herr Winkler!
Som föredragande om stabilitetsinstrumentet för utskottet för utrikesfrågor vill jag än en gång göra en kortfattad tillbakablick och betona vilken god idé av kommissionen det så kallade Prodipaketet var, eftersom, säga vad man vill om det för övrigt, fyrtio instrument har skurits ned till sex för att öka takten på utrikespolitiken och göra den mer effektiv.
Vi vandrade med glädje hand i hand med kommissionens längs denna väg, trots att det inte alltid kännetecknades av fullständig harmoni.
Den grundliga reform av gemenskapens utrikespolitik som vi debatterar i dag kan inte diskuteras skilt från uppgraderingen av parlamentets roll, vilken borde ha skett för länge sedan, för med tanke på omfattningen hos Europeiska unionens verksamhet som global aktör är vi inte längre bredda att stå och kika över stängslet medan regeringarna fattar besluten.
Tvärtom vill vi bli aktivt involverade i att fatta dem.
Det är därför som jag i detta betänkande om stabilitetsinstrumentet har tagit in ett förslag till införande av ett förfarande för återkallande, som har till syfte att ge oss i parlamentet möjlighet att stoppa politiskt oansvariga åtgärder i planeringsstadiet.
Som jag ser på saken finns det en koppling mellan vår ökade verksamhet på det utrikespolitiska området och parlamentets behov av att ha mer att säga till om.
Jag vill än en gång betona att Europas 450 miljoner invånare förväntar sig denna demokratiska legitimitet och förväntar sig att den övervakas.
Det är det som vi är här för att göra och därför kommer utskottet för utrikesfrågor när detta stabilitetsinstrument väl träder i kraft att ha nya uppgifter att utföra, eftersom vi kommer att ha nya saker att granska och vi måste få information i förväg.
Vi får nu möjligheten att göra dessa saker, och den kommer vi definitivt att utnyttja.
Förhandlingarna med rådet och kommissionen i detta avseende var visserligen svåra och långsamma till en början – vi väntade i 18 månader på att rådet skulle lägga fram konkreta förslag – men vi har nu nått slutskedet, och det är uppmuntrande.
Det är här som jag vill tacka kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner och alla de andra deltagarna i trepartsmötet, särskilt ambassadör Gregor Woschnak, men även naturligtvis Elmar Brok, ordföranden i vårt eget utskott, och alla de – alltför många för att namnges – som har underlättat vårt arbete.
Jag vill bara kort gå igenom de punkter som var av särskilt betydelse för oss, och för vilka vi nu har nått en överenskommelse.
Det förfarande för återkallande som kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner föreslog för oss ligger i linje med vårt sätt att tänka och hon har nu – och det är min andra punkt – försäkrat oss att kommissionen kommer att ta hänsyn till parlamentets önskemål när det gäller granskningsbestämmelsen.
För det tredje har vi nått en överenskommelse i fråga om innehåll.
Vi såg detta som mycket viktigt, och det kommer även att vara mycket viktigt när det gäller den utrikespolitiken i praktiken, exempelvis våra krav när det gäller den fredsbyggande kommissionen.
Vi har lyckats nå en överenskommelse om landminor, om frågor som rör kvinnor och barn, om villkoren för åtgärder för bekämpande av terrorism och om granskningsbestämmelsen.
För att ge er en bättre bild av vad det betyder vill jag säga att vi i flodvågskatastrofens kölvatten hade en dialog med stor samarbetsvilja där vi tog hänsyn till hur de instrument som nu fungerade samtidigt skulle kunna föras samman, och hur biståndet från Europeiska unionen snabbare skulle kunna komma fram till de personer som behövde det.
Jag är mycket tacksam för att ni har slutfört kommissionens genomförbarhetsstudie av den civila fredskåren, vars samordning jag tror kommer att involvera oss politiker i att ta ansvar för att föra samman och förenkla rätt synsätt.
Efter de senaste två trepartsmötena fanns det tecken på en kompromiss i det uttalande vi fick i går från kommissionen, där det uppgavs att dessa åtgärder vidtogs på grundval av de mänskliga rättigheterna och folkrätten.
Vi ser det som en viktig och grundläggande förutsättning om kriget mot terrorismen ska styras i rätt riktning.
Om jag får vill jag övergå till samordningen av fredsuppbyggandet och diskutera det förslag som ni lade fram i går kväll med de ledamöter som hittills har arbetat aktivt jämsides med mig om detta.
Även på denna punkt anser jag att det bör vara möjligt för oss att nå en överenskommelse, som kommer att göra det tydligt för oss hur kommissionen har för avsikt att föra in rådet och andra aktörer i sin verksamhet på detta område.
Det kanske är ovanligt att göra det vid den här tiden på dygnet, men den debatt som vi har i dag är en debatt om grundläggande principer.
Vi satsar på en slutspurt för att kunna rösta om stabilitetsinstrumentet i juni, vid första behandlingen.
Låt mig dock avsluta med att mycket tydligt upprepa att om vi verkligen ska ta vårt åtagande för de mänskliga rättigheterna på allvar skulle vi be er se till att förslaget om ett instrument för demokrati och mänskliga rättigheter läggs fram i detta parlament så snart som möjligt, för vi betraktar inte mänskliga rättigheter och demokrati som en readisk, och de ska inte heller användas som ett sätt att utöva påtryckningar på utskottet för utveckling.
