# ID: svediakorp-gov468143
# author: Konrad Szymański (UEN ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 764
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Om någon i parlamentet skulle vilja spela ” good cop, bad cop ” gentemot kommissionen och rådet skulle det vara svårt att hitta ett bättre sätt att göra det än att lägga Gay Mitchells och mitt anförande efter varandra.
När Europeiska kommissionen lade fram sitt paket 2004 var en sak okontroversiell och allmänt lovordad, och det var förenklingen.
Förenkling är en stor fördel med hela det paket som lades fram 2004, eftersom det gör det enklare för parter utanför EU att använda våra rättsliga grunder för bistånd till tredje land.
Parlamentet anser dock uppenbarligen att denna förenkling inte kan genomföras på bekostnad av att de politiska målen med vårt bistånd till tredje land begränsas, och den kan inte heller genomföras på bekostnad av parlamentets övervakningsbefogenheter.
Det var därför som det finns 124 ändringsförslag i mitt betänkande för utskottet för utrikesfrågor.
Jag vill tacka de personer som är ansvariga i de politiska grupperna för deras arbete och hängivenhet.
Bland dem finns Charles Tannock, Luisa Morgantini, Pasqualina Napoletano, Bastiaan Belder och Paavo Väyrynen.
Utan inblandning av sekretariatet för utskottet för utrikesfrågor och även av den politiska grupp som jag tillhör skulle vi inte ha kunnat ha en så tydlig förhandlingsposition i dag.
Vidare skulle vi utan det enorma engagemanget och hängivenheten av det österrikiska ordförandeskapet med ambassadör Gregor Woschnagg som ordförande, utan engagemanget av kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner och utan engagemanget av Elmar Brok, som leder vår förhandlingsgrupp som ordförande i utskottet för utrikesfrågor, realistiskt sett inte i dag kunna överväga att godta detta instrument vid första behandlingen, vilket är mycket viktigt.
Vi måste komma ihåg att vår nuvarande rättsliga grund, i form av Meda och Tacis, de viktigaste instrumenten för grannskaps- och partnerskapsbistånd, kommer att upphöra vid årets slut.
Vi bör ge våra utomstående partners så mycket tid som möjligt för att förbereda sig för denna enorma och viktiga förändring när det gäller den rättsliga grunden för tillhandahållande av bistånd till tredje land.
Under 18 månaders arbete i parlamentet har vi gjort stora framsteg.
För det första har vi breddat paletten av politiska mål för de grundläggande instrumenten i grannskaps- och partnerskapspolitiken, och vi har infört bestämmelser som gör tillhandahållandet av bistånd beroende av respekt för de mänskliga rättigheterna och demokratiska standarder.
Vi har infört förändringar som kommer att göra det möjligt att tillämpa grannskapspolitiken på länder som Vitryssland, som undviker samarbete med Europeiska unionen.
Vi har skyddat rollen för EES och Schweiz i utförandet av uppgifter som hör samman med grannskapspolitiken och gjort att dessa länder kan delta i genomförandet av grannskapspolitiken i Europeiska unionen.
Trots det som jag skulle kalla statlig karaktär hos grannskapspolitiken har vi förstärkt rollen för icke-statliga organisationer.
Efter att ha lyssnat på kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldners och Hans Winklers anföranden skulle vi kunna säga att vi i dag, tack vare de interinstitutionella avtalen, har en garanti för att ett nytt separat instrument för mänskliga rättigheter och demokrati kommer att införas.
Detta instrument kommer att vara tillräckligt flexibelt för att uppnå våra mål i en juridiskt och politiskt fientlig miljö.
Som vi alla vet ställs vi ganska ofta inför sådana fientliga situationer.
I dag pekar allt mot vår förmåga att uppnå en kompromiss i denna mycket viktiga fråga, det vill säga Europaparlamentets övervakningsroll, när det gäller både planering och genomförande av grannskapspolitiken.
Jag är naturligtvis medveten om att varje kompromiss är obekväm, så som denna är för parlamentet.
Jag kommer emellertid att rekommendera att den godtas, eftersom alla som deltar i en kompromiss måste komma ihåg att den kommer att ge oss tillfredsställelsen att ha slutfört en fantastisk process, men att den även kommer att vara en något obekväm kompromiss.
Jag är säker på att denna kompromiss inte känns naturlig för någon av oss, men jag är förvissad om att den viktigaste känslan här är tillfredsställelsen över att ha lyckats nå en överenskommelse.
Jag hoppas att detta avtal kommer att nås före sommaruppehållet och, framför allt, före slutet av det österrikiska ordförandeskapet.
Det österrikiska ordförandeskapet har lagt ned mycket hårt arbete i denna fråga och det förtjänar ett erkännande för detta.
Jag behöver knappast tillägga att våra grannar i söder och öster ivrigt väntar på att vårt arbete ska vara slutfört.
Jag vill än en gång tacka alla som bidrog till slutförandet av detta arbete.
