# ID: svediakorp-gov468140
# author: Benita Ferrero-Waldner, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,973
# sentences: 102
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag uppskattar verkligen att parlamentet har beslutat att hålla en gemensam debatt om paketet med instrument för genomförandet av externt bistånd för perioden 2007 – 2013.
Det är över ett och ett halvt år sedan kommissionen lade fram sina förslag.
Jag vill uppmärksamma de insatser som parlamentet och flera på varandra följande rådsordförandeskap gjort för att finna fantasifulla och konstruktiva lösningar på de utmaningar vi mött i fråga om dessa innovativa förslag.
Den nya förenklade strukturen var det första försöket att effektivisera alla instrument för externa utgifter.
Den föreslagna förenklingen välkomnades av både parlamentet och rådet, och strax efter att parlamentet inlett sitt arbete uppkom ett antal viktiga frågor.
Dessa frågor togs upp i en skrivelse i april förra året från ordföranden för utskottet för utrikesfrågor, Elmar Brok, och föredraganden för instrumentet för utvecklingssamarbete och ekonomiskt samarbete, Gay Mitchell.
Det fanns sex frågor totalt och jag tror att parlamentet har fått dessa helt besvarade.
Ert första önskemål var att se till att instrumenten antogs genom medbeslutande i samtliga fall då fördraget tillåter det.
Som svar på detta enades rådet och kommissionen om att stabilitetsinstrumentet borde gå från samråd med parlamentet till medbeslutande.
För tre av fyra instrument gäller medbeslutande.
Detta ger parlamentet en fullt legitim och exempellös nivå av lagstiftande befogenheter över ramen för de externa utgifterna.
Parlamentet ville också se till att instrumenten underställdes en halvtidsöversyn och hade förfallodatum.
Dessa punkter godkändes.
Vi har också enats om att innan översynen görs bör parlamentet granska hur detta instrument används för att identifiera eventuella dåligt fungerande situationer som kan ha uppkommit, och parlamentets betänkande bör beaktas av kommissionen när den genomför översynen av instrumentet.
Om man vid översynen identifierar problem som kräver att de relevanta instrumenten och bestämmelserna anpassas kommer kommissionen att lägga fram de nödvändiga lagstiftningsförslagen.
Översynen ska genomföras 2009, liksom parlamentet begärt.
Parlamentet krävde också separata finansieringsramar för olika geografiska regioner och tematiska sektorer.
Kommissionen har gjort en uppdelning av finansieringsramarna för de instrument som är underställda medbeslutande och samtycker till att denna uppdelning införs i förordningarna.
En av de svåraste punkterna har varit parlamentets delaktighet när det gäller att fastställa prioriteringar och utarbeta strategidokument.
När det gäller fastställandet av prioriteringar kommer de nödvändiga politiska inslagen att införlivas i utkasten till förordningar.
Detta har skett för både stabilitetsinstrumentet och för det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet.
De framsteg som gjorts i fråga om dessa instrument har tyvärr ännu inte återspeglats i instrumentet för utvecklingssamarbete och ekonomiskt samarbete.
Parlamentets framtida delaktighet i strategidokument omfattas nu av två uttalanden som bifogas det interinstitutionella avtalet.
Jag har skrivit till Elmar Brok om hur dessa skulle kunna genomföras i praktiken.
Vi tänker oss en mekanism för en dialog med parlamentet, som borde tillåta oss att följaktligen lägga fram de utvalda strategidokumenten, förklara våra val och motta parlamentets åsikt om dessa val och om hur strategin borde genomföras.
För instrumentet för utvecklingssamarbete och ekonomiskt samarbete ville parlamentet slutligen göra en tydlig åtskillnad mellan politiken för utvecklingsländer och politiken för industriländer.
Vi har inga problem att acceptera det.
Parlamentet har beslutsamt krävt ett separat instrument för att stödja demokrati och mänskliga rättigheter.
I januari 2006 redogjorde kommissionen för sin vision för det tematiska programmet om demokrati och mänskliga rättigheter.
Jag inser att parlamentet inte är övertygat om detta.
Jag har lyssnat på parlamentet och förstår argumenten.
Jag är därför besluten att lösa frågan till parlamentets belåtenhet som en del av en övergripande överenskommelse om instrumenten.
Detta är ett tydligt åtagande av kommissionen för ett separat instrument för mänskliga rättigheter.
Denna ståndpunkt delas av rådet.
Jag skulle nu vilja säga ett par ord om vart och ett av de instrument som läggs fram i parlamentet i dag.
Instrumentet för stöd inför anslutningen – IPA – har välkomnats av parlamentet för dess politiskt inriktade strategi.
Vi har fört en fruktbar dialog om förslaget till förordning med parlamentets föredragande, István Szent-Iványi.
Coreper enades faktiskt om en kompromisstext om IPA den 3 maj, där ett antal frågor av vikt för parlamentet tas upp.
Kommissionen stöder fullständigt denna kompromiss, i vilken de ändringsförslag som lagts fram av István Szent-Iványi i hans betänkande i hög grad återspeglas.
Det gläder mig att i dag kunna göra ett formellt uttalande, som jag hoppas också ska lösa den stora olösta frågan om parlamentets delaktighet i fråga om innehållande av stöd:
” Kommissionen kommer vederbörligen att beakta alla förfrågningar från Europaparlamentet till kommissionen om att lägga fram ett förslag om att innehålla eller återuppta gemenskapsstöd, och kommer att ge ett snabbt och tillräckligt detaljerat svar på dessa förfrågningar. ”
Beträffande stabilitetsinstrumentet vill jag tacka föredraganden Angelika Beer för hennes centrala och positiva roll i förhandlingarna hittills, vilka har rört känsliga institutionella frågor.
Betänkandet från utskottet för utrikesfrågor har inverkat mycket positivt på den politiska kompromiss som nåddes i Coreper, vilket jag tackar er för.
Den kompromissen är mycket noga avvägd.
Jag tror att den kommer att utgöra grunden för en överenskommelse mellan institutionerna.
Som svar på parlamentets farhågor har vi också godkänt ett utökat politiskt innehåll för stabilitetsinstrumentet.
Det görs tydligare hänvisningar till respekten för de mänskliga rättigheterna i kampen mot terrorismen.
Kommissionen är redo att göra ett politiskt uttalande där man ytterligare betonar detta och bekräftar sitt åtagande att informera parlamentet om exceptionella stödåtgärder då sådana antas.
Jag kommer inom kort att skriva till er och redogöra för vissa idéer om inrättandet av partnerskapet för fredsskapande för att förbättra den praktiska tillämpningen av civila fredsskapande projekt.
Angående det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet har vi arbetat intensivt tillsammans med parlamentets föredragande Konrad Szymański och ordförandeskapet.
Vi har nu följaktligen en text som tar upp parlamentets farhågor.
En överenskommelse om denna text nåddes i Coreper förra veckan och vi är mycket förhoppningsfulla om att en överenskommelse på dessa grunder nu är inom räckhåll.
Beträffande instrumentet för utvecklingssamarbete och ekonomiskt samarbete har arbetet inte framskridit lika långt som med de andra instrumenten.
Jag är övertygad om att de centrala byggstenarna för en kompromiss dock finns inom räckhåll.
Tack vare föredragande Gay Mitchells övertygande argument har man enats om att parlamentets medbeslutanderätt måste bevaras i den nya lagstiftningsstrukturen.
Frågan är nu hur man på bästa sätt gör detta.
Kommissionen kräver pragmatism, med tanke på vårt gemensamma mål att verkligen förenkla det externa biståndet.
Mer konkret, låt mig ta upp de centrala ändringsförslagen i Gay Mitchells betänkande.
Med tanke på deras totala antal kommer jag att inrikta mig på de som rör instrumentets uppbyggnad.
Till att börja med föreslås i en rad ändringsförslag – ändringsförslagen 48, 50, 51, 54, 55, 56, 65, 66 och 67 – att separata bestämmelser för politikens utformning ska fastställas och att en flerårig finansieringsram ska antas med medbeslutande utöver instrumentet för utvecklingssamarbete och ekonomiskt samarbete (DCECI).
Detta alternativ till införlivande av det politiska innehållet och de finansiella bestämmelserna i förordningen strider mot målet med förenkling.
Kommissionen är mer än villig att utvidga det geografiska och tematiska politiska innehållet i DCECI för att bevara parlamentets rättigheter.
Det har vi sagt vid flera tillfällen.
Vi anser dock att det bästa sättet att uppnå detta är att följa rådsordförandeskapets förslag och göra det i en enda förordning.
För det andra återspeglar tre ändringsförslag – ändringsförslagen 4, 23 och 114 – en av de allmänna punkter som parlamentet betonat och som jag hänvisade till tidigare: fullföljandet av ett instrument för mänskliga rättigheter och demokrati.
För det tredje bygger fem ändringsförslag – ändringsförslagen 1, 5, 6, 23 och 115 – på den ursprungliga begäran att inrätta en tydlig åtskillnad mellan samarbetet med industriländer och samarbetet med utvecklingsländer.
Dessa ändringsförslag går faktiskt längre och man föreslår där att samarbetet med industriländerna ska tas bort från DCECI.
Kommissionen förstår tanken bakom dessa ändringsförslag.
Om detta är ett villkor för en slutlig kompromiss om en tydlig och logisk struktur, kan kommissionen till exempel tänka sig att föra in samarbetet med industriländerna i ett separat instrument.
För det fjärde kräver man i tre ändringsförslag – ändringsförslagen 2, 25 och 26 – en förändring av den rättsliga grunden, det vill säga en enda rättslig grund, artikel 179, utan artikel 181a i fördraget.
Jag vet att de rättsliga råden skiljer sig åt i denna fråga.
För kommissionen handlar det om rättssäkerhet.
Kommissionen förstår också parlamentets argument att en bred förståelse av utvecklingssamarbetet borde ge den nödvändiga lättnaden.
Jag skulle vara villig att se över vår ståndpunkt om en bred definition av utvecklingssamarbetet på grundval av artikel 179 garanteras.
För det femte är ett ändringsförslag av särskild vikt – ändringsförslag 51 om sektorsvisa utgiftsmål.
Det handlar här om att inrätta sektorsvisa utgiftsmål.
Detta skulle strida mot principerna för partnerskap och egenansvar med mottagarländerna och införa en stelhet i genomförandet av programmen.
Det finns också ett antal andra ändringsförslag som skulle behöva diskuteras mer ingående.
Ett dokument har lagts fram för parlamentet med kommissionens ståndpunkt om varje ändringsförslag (1).
Jag vill inte ge intryck av att våra ståndpunkter om alla dessa frågor skiljer sig mycket åt.
Av 117 ändringsförslag kan kommissionen godkänna 26 i sin helhet och 40 delvis eller i princip.
Detta innebär att hälften av ändringsförslagen är helt okontroversiella.
Slutligen vill jag säga ett par ord om kärnsäkerhet.
Detta har varit en viktig del av vårt tidigare arbete och kommer så att förbli.
Förändringen av den rättsliga grunden, som ursprungligen införlivades i stabilitetsinstrumentet, gjorde det nödvändigt att skapa ett separat instrument för kärnsäkerhetssamarbete.
Jag förstår att rådet nu sänt utkastet till parlamentet för att låta er påbörja utarbetandet av ert yttrande.
Jag skulle vilja avsluta med att säga ett par ord om hur vi går vidare.
Det finns skäl till optimism om att en överenskommelse kan nås om texten för två av instrumenten inom medbeslutandeförfarandet: stabilitetsinstrumentet och det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet.
På samma sätt hoppas jag att mitt uttalande om föranslutningsinstrumentet är tillräckligt för att tillåta parlamentet att avge ett yttrande.
Vad kan man då säga om instrumentet för utvecklingssamarbete och ekonomiskt samarbete?
Detta är ett centralt inslag i strukturen.
Detta instrument omfattar stöd till Asien, Latinamerika och Sydafrika samt centrala tematiska program.
Det är centralt för paketet och alltför viktigt för att lämnas vid sidan av.
Jag är övertygad om att vi kan göra vad som måste göras för att se till att den fullständiga lagstiftningsramen införs senast i slutet av året.
Ordförandeskapet har redan gjort ett avsevärt arbete med det politiska innehållet när det gäller DCECI.
Det kommer att finnas en möjlighet efter parlamentets förstabehandling att nå ett samförstånd om de centrala väsentliga frågorna innan rådets gemensamma ståndpunkt antas.
Detta skulle kunna omfatta vissa begränsade strukturella ändringar, som inte skulle undergräva principen med förenkling och de grundläggande politiska bestämmelserna.
Det samförstånd som nås skulle återspeglas i rådets gemensamma ståndpunkt, som rådets ordförandeskap hoppas kunna anta i juni.
Detta skulle i hög grad underlätta en lämplig överenskommelse om andra behandlingen.
Slutligen är genomförandet av ett effektivt bistånd till våra partner från den 1 juni 2007 och framöver ett gemensamt ansvar.
Med överenskommelsen om budgetplanen och framstegen om detta lagstiftningspaket är jag övertygad om att vi kan nå detta mål.
