# ID: svediakorp-gov468132
# author: Benita Ferrero-Waldner, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 684
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman, herr rådsordförande, mina damer och herrar!
Enligt min uppfattning är det helt naturligt för parlamentet att ställa större krav på institutionerna och jag lyssnade naturligtvis på era tal med spänd uppmärksamhet.
Jag anser att kritik är nödvändig om vi ska göra framsteg, men jag har också, både i Richard Howitts betänkande och i den här debatten, noterat några positiva synpunkter på vår politik, vilket jag än en gång vill tacka er för.
När det gäller ett område som att främja och försvara de mänskliga rättigheterna blir omdömet oundvikligen blandat.
Jag vill tala om för er hur jag ser på situationen.
För det första, är EU en viktig aktör på detta område, som spelar en roll och som man räknar med?
Mitt svar på den frågan är utan tvekan ja.
Vi har ständigt sett prov på detta.
Våra statliga och icke-statliga partner, både stater och internationella organisationer, fortsätter att vända sig till oss och att se oss som en huvudaktör och ibland som oumbärliga på grund av vår politiska trovärdighet, vårt inflytande, vår sakkunskap och de instrument som vi har till vårt förfogande.
För det andra, har EU rätt verktyg för att genomföra det man vill göra?
Mitt svar på den frågan är också ja.
Vi har tillgång till internationella instrument som medlemmar i FN och Europarådet för att bara nämna två organ.
Vi kan verka inom ramen för våra bilaterala överenskommelser som inbegriper klausuler om de mänskliga rättigheterna och som vi ofta hänvisar till och vi har gemensamma politiska riktlinjer för många sektorer samt för politiska dialoger och har alla möjliga sätt att närma oss problemen på.
Vi har även de ekonomiska, geografiska och ämnesmässiga instrumenten.
För det tredje, gör vi tillräckligt, bidrar vi med tillräckligt mycket?
På den frågan är jag benägen att svara nej, särskilt om vi granskar våra handlingar rent generellt.
Om vi emellertid tittar på specifika situationer, såsom när vi antog den resolution som ligger till grund för bildandet av det nya rådet för mänskliga rättigheter, eller betraktar ärenden som högst specifikt gäller länder eller individer, finns det många exempel på att vår insats har varit av avgörande betydelse.
I vilket fall som helst torde EU, medlemsstaterna inbegripet, ha varit den aktör som har lämnat de viktigaste bidragen på global nivå och som verkligen har haft en mycket stark närvaro, även om vi inte alltid är så synliga som ni eller vi skulle önska.
Slutligen, är den människorättspolitik som vi för effektiv?
Har vi något inflytande?
För min del skulle jag, liksom parlamentet, vilja att vi ökade vår effektivitet och vårt inflytande.
För att göra detta måste vi förbättra vår kvalitet rejält och då särskilt konsekvensen i våra handlingar.
Det måste finnas konsekvens mellan den politik som förs på EU-nivå och den som förs av de olika medlemsstaterna, mellan EU: s politiska vilja och de nationella intressen som visar sig i vissa nyckelsituationer i bilaterala förbindelser.
Och i några fall måste vi skapa bättre balans mellan vår multilaterala agenda och den bilaterala agendan.
Vi behöver även mobilisera alla institutioner inom EU, däribland naturligtvis Europaparlamentet.
Som jag redan har sagt är vi mycket positiva till att en rapport utarbetas gemensamt av de tre institutionerna.
Låt oss verka för detta!
Parlamentet kan absolut räkna med mig.
Varken jag eller mina tjänstemän kommer att spara på krafterna.
Ni kan räkna med oss för utvärdering och även genomförande av människorättspolitiken, även om även vi ofta ställs inför en politisk verklighet som inte är lätt att bemästra.
Men om vi vill öka inflytandet av vår politik, särskilt genom att förbättra konsekvensen i vårt agerande på EU-nivå och på nationell nivå samt mellan olika institutioner anser jag att parlamentets årliga rapport och Richard Howitts betänkande måste inspirera oss till våra handlingar.
