# ID: svediakorp-gov468122
# author: James Hugh Allister (NI ). – (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 216
# sentences: 8
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det är ett annat år, och ett annat betänkande, men har det skett några verkliga förändringar?
Vi förkunnar fortfarande klausuler om mänskliga rättigheter och demokrati i partnerskapsavtalen med tredjeländer, men det faktum att vi själva inte följer dessa klausuler tycks i hög grad passera obemärkt.
Med undantag för ett enda upphävande i fallet med det relativt obetydliga Uzbekistan, skulle dessa klausuler lika gärna inte kunna existera, särskilt när det gäller stora ekonomiska makter som Kina.
Beträffande Kina tycker vissa av oss att det verkar som om handelns värde förmår EU att göra mindre än vad det skulle kunna göra när det gäller uppenbara överträdelser av de mänskliga rättigheterna och religiös förföljelse.
Man frestas faktiskt att säga att EU: s uppenbara fruktan för Kina är så stor att unionen i år undvikit en möjlighet att ställa sig bakom en kritisk motion i Förenta nationerna.
På samma sätt, när det gäller möjligheten att i FN sälla sig till ett fördömande av Zimbabwe för dess påtvingade massvräkningar, undvek EU-länderna också den frågan.
Det är sant att vi talar om mänskliga rättigheter, men jag anser att vi alltför ofta tvekar när det finns ekonomiska intressen som vi tycks anse vara viktigare.
