# ID: svediakorp-gov468113
# author: Hélène Flautre, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 521
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Underutskottet beslutade i år att ändra strukturen på den årliga rapporten om de mänskliga rättigheterna.
Således vill vi inte längre ha en utvärdering av situationen i olika länder utan en rapport om kommissionens, rådets och parlamentets tillämpning av EU: s instrument för främjande av mänskliga rättigheter och demokrati.
Vi nådde detta resultat trots de svårigheter som fanns.
Vi har anledning att gratulera föredraganden och de politiska grupperna.
Parlamentets roll består i att leda, övervaka och utvärdera rådets och kommissionens politik.
Därför är det av avgörande betydelse att parlamentet fortsätter att utarbeta sin egen rapport.
Om vi till exempel var tvungna att utarbeta en rapport med inlägg från tre olika parter skulle vi inte kunna kritisera en medlemsstats agerande – vilket vi kan ta oss friheten att göra i den nuvarande rapporten – eftersom den kritiserade medlemsstaten inte skulle behöva göra mer än att lägga in sitt veto.
Det ändringsförslag som vi har lagt fram till artikel 8 är i linje med detta resonemang.
Richard Howitts betänkande innehåller ett antal intressanta och nyskapande förslag om de mekanismer som ska stödja de mänskliga rättigheterna.
Betänkandet innehåller ett specifikt krav på kvalificerad majoritet vid omröstningar inom rådet och ett krav om möjligheten att vidta restriktiva åtgärder mot tredjeland.
Detta följer logiskt på Agnolettobetänkandet, som parlamentet har antagit.
I betänkandet finns även ett förslag om att ordförandeposten i FN: s kommission för mänskliga rättigheter, som nyligen har bildats, inte ska innehas av en stat som gör sig skyldig till brott mot de mänskliga rättigheterna.
Dessutom föreslås införandet av ett system som ska göra att parlamentets ledamöter regelbundet får information om de aktioner som rådet och kommissionen genomför.
I betänkandet betonas även behovet av att parlamentet utarbetar handlingsprogram för de mänskliga rättigheterna som täcker ett brett spektrum av områden.
I denna anda har underutskottet lagt fram ett förslag om att delegationerna ska få föreslå kandidater till Sacharovpriset.
I betänkandet tas kränkningar av rättigheter och former av intolerans som praktiseras i vissa medlemsstater upp liksom bruket av tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling och utvisning av människor till länder som använder tortyr samt bruket av diplomatiska försäkringar och extraordinära förklaringar.
Därför måste vi etablera ett nära samband mellan EU: s inre och yttre politik och kanske överväga att från Europaparlamentet bara lämna en rapport om de mänskliga rättigheterna, som är utarbetad tillsammans med utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor i enlighet med vad som krävs för de frågor som har med asyl och invandring att göra.
Därför avvisar jag punkt 97, som på sätt och vis stöder införandet av de regionala skyddsprogrammen som pilotprojekt.
Kommissionen planerar att genomföra ett av dessa försök i Vitryssland, ett land som gör sig skyldigt till åtskilliga brott mot de mänskliga rättigheterna, som inte upprätthåller några diplomatiska förbindelser med unionen och som inte lämnar några garantier till skydd för invandrare.
Jag anser inte att dessa program är lämpliga.
