# ID: svediakorp-gov468112
# author: Johan Van Hecke, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 317
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Detta betänkande om mänskliga rättigheter är tydligt, omfattande och ambitiöst.
Det är en vädjan om mer samordning och mer enhetlighet inom politiken för mänskliga rättigheter inom EU och i medlemsstaterna.
Vi vet alla att föredraganden drömmer om ett enda betänkande om mänskliga rättigheter som återspeglar synpunkterna från rådet, kommissionen och parlamentet, och denna dröm kan och kommer att bli verklighet en dag, under förutsättning att rådet på kort sikt tar parlamentets råd på allvar och på längre sikt placerar ekonomiska och kommersiella hänsyn enligt principen att mänskliga rättigheter är universella och odelbara.
Jag instämmer i föredragandens uppfattning att det europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter är ett extremt viktigt instrument i EU: s strategi för mänskliga rättigheter.
Jag instämmer även i kommissionsledamot Ferrero-Waldners uppfattning att mer medel behöver avsättas för valobservationsuppdrag, vilka framför allt i situationer efter konflikter är avgörande för att stärka demokratin och de mänskliga rättigheterna.
Jag har också höga förväntningar på att klausuler om mänskliga rättigheter ska föras in i alla EU-avtal.
Att inrätta ett sunt instrument är en sak, men att tillämpa det konsekvent och tappert är något helt annat, och det är därför oförklarligt att kommissionen fortsätter att tveka om att tillämpa artikel 96 i Cotonouavtalet i vissa fall av uppenbara överträdelser av mänskliga rättigheter i AVS-länder, exempelvis av det slag som för närvarande pågår i Etiopien.
En politik med dubbla standarder hotar att göra EU: s politik för mänskliga rättigheter mindre trovärdig och bör till varje pris undvikas.
Det som är så bra med Richard Howitts betänkande är att det när det rör sig bort från situationsetik äntligen erbjuder en framtidsutsikt med ett mer systematiskt och integrerat synsätt.
Det är något som jag med stor entusiasm kan stödja.
