# ID: svediakorp-gov468107
# author: Hans Winkler, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,120
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Låt mig börja på ett personligt plan: det här är tredje gången jag talar i parlamentet om den omfattande människorättsfrågan.
Vad beträffar det österrikiska ordförandeskapet ligger denna fråga oss mycket varmt om hjärtat och vi vill hantera den på ett sätt som motsvarar vad föredraganden just sa.
Vi vill att våra partner och omvärlden ska uppfatta det som om hela Europeiska unionen talar med en röst och framför Europeiska unionens värderingar.
Som Richard Howitt sa måste vi leva som vi lär.
Det är precis vad detta ordförandeskap försöker att göra.
Jag vill börja med att tacka Europaparlamentet för dess samarbete, och vi skulle också vilja tacka kommissionsledamoten och kommissionen för deras bidrag.
Vi är tacksamma för att parlamentet i år för första gången har antagit en övergripande strategi.
Parlamentet har inte bara nedtecknat en människorättskränkning efter en annan i ett givet land, utan det har antagit en övergripande strategi och politik, vilket rådet verkligen uppskattar.
För dem – vare sig de är kvinnor eller män – som hotas och torteras för att de står upp för mänskliga rättigheter är det irrelevant om Europeiska unionen nu talar via parlamentet, rådet eller kommissionen.
Det viktiga är att vi i Europeiska unionen talar över huvud taget.
Människor som förlitar sig på hjälp från Europeiska unionen gör det oavsett institution, och därför är samarbetet mellan de olika institutionerna är så viktigt.
Jag vill här hänvisa till något som är mycket viktigt för mig personligen, även om det kanske inte är direkt kopplat till betänkandet.
Det österrikiska ordförandeskapet strävar efter, om det alls är möjligt, att inrätta en byrå för mänskliga rättigheter och åstadkomma ett slutligt avtal om den, innan vårt ordförandeskap avslutas.
Vi hade i morse ett mycket konstruktivt möte med parlamentet och kommissionen då vi kom överens om de grundläggande riktlinjerna om hur denna byrå för mänskliga rättigheter ska se ut.
Jag vill be er alla att spela er roll i detta så att denna viktiga institution, som ska företräda Europeiska unionen som helhet mot resten av världen, kan konkretiseras så snart som möjligt.
Ordförandeskapet kommer att arbeta mycket hårt för detta.
Vi har noggrant granskat betänkandet och vi uppskattar de ansträngningar som föredraganden och alla ledamöter i kammaren som har arbetat med den har gjort.
Jag vill bara särskilt uppmärksamma ett fåtal punkter.
Den första gäller riktlinjerna för de mänskliga rättigheterna, vilket man i betänkandet med rätta betonar och som är av stor betydelse när det gäller att genomföra EU: s politik mer effektivt.
I centrum av allt det vi gör står det världsomfattande avskaffandet av dödsstraffet och tortyr, tillsammans med skyddet av aktivister inom mänskliga rättigheter och barn som drabbas av väpnade konflikter, och jag vill nämna att Österrikes utrikespolitik de senaste åren, inte minst under beskydd av Benita Ferrero-Waldner – som nu är kommissionsledamot – har varit särskilt inriktad på dessa frågor.
Vi välkomnar kammarens arbete, särskilt inom underutskottet för mänskliga rättigheter, för att bättre genomföra riktlinjerna och även er ärevördiga satsning på att förebygga överträdelser av de mänskliga rättigheterna.
Den nuvarande österrikiska rådsordföranden (utrikesfrågor), Ursula Plassnik, tar dessa frågor mycket seriöst.
I upptakten till toppmötet mellan EU, Latinamerika och Västindien träffade hon aktivister inom mänskliga rättigheter från den regionen och försäkrade dem om stöd från Europeiska unionen.
Jag går vidare till frågan om riktlinjer mot tortyr och vi hör hela tiden att Europeiska unionen inte gör tillräckligt i enskilda fall.
Vi är självfallet medvetna om att huruvida människor som hålls i förvar hos polisen behandlas mänskligt ofta är något som avgörs på några timmar, och hur tufft detta än är måste vi också vara ärliga mot oss själva och tillstå att våra möjligheter beklagligt nog ofta är begränsade.
Inom de möjligheter som finns uttalar sig Europeiska unionen mycket starkt i fall där människor hotas av tortyr och omänsklig behandling men vi beklagar att vi inte alltid kan förebygga det.
Genomförandet av Förenta nationernas konvention mot tortyr och samarbetet med FN: s organisation för mänskliga rättigheter i allmänhet var under vårt ordförandeskap en grundläggande del av vår politik för mänskliga rättigheter.
I det hänseendet fortsatte vi bara Europeiska unionens traditionella politik och initierade åtgärder i frågan i över 25 länder.
Frågan om tortyr och omänsklig behandling är naturligtvis viktig och en som vi fortsätter att ställa i våra dialoger om mänskliga rättigheter med tredje länder.
Jag har besökt Kazakstan där vi var engagerade i politiska dialoger med länder i Centralasien och nyligen regionerna i södra Kaukasien och jag kan säga att Europeiska unionen alltid har varit mycket rättfram när det gäller att ta upp frågan om tortyr och omänsklig behandling, liksom mänskliga rättigheter i allmänhet.
Val till FN: s råd för mänskliga rättigheter hölls för bara några dagar sedan och jag är säker på att vi generellt kan vara nöjda med det, eftersom det visade sig att vissa stater som gör notoriska överträdelser av de mänskliga rättigheterna inte blev invalda, och Europeiska unionen hade faktiskt givit ett löfte om att inte rösta för länder som är kända för att ha dåligt rykte när det gäller mänskliga rättigheter.
Rådet för mänskliga rättigheter kommer att träffas för första gången den 19 juni, med andra ord innan vårt ordförandeskap avslutas.
Vår önskan är att denna nya enhet inom FN i framtiden kommer att ge ett konstruktivt och viktigt bidrag till arbetet för de mänskliga rättigheterna i hela världen.
Avslutningsvis vill jag ännu en gång betona den stora betydelsen av utbyte mellan institutioner när det gäller vårt arbete med mänskliga rättigheter.
Endast en rättvis och universell politik för mänskliga rättigheter inom Europeiska unionen kommer att bli hörd och så småningom bära frukt.
Framläggandet av Europeiska unionens årliga rapport om de mänskliga rättigheterna för kammaren i december, ett tillfälle när man traditionellt betonar prioriteringar inom mänskliga rättigheter genom att presentera Sacharovpriset och er kammares reaktion på rapporten, är ett viktigt bidrag till detta.
Vårt gemensamma mål är en effektiv och synlig politik för mänskliga rättigheter inom Europeiska unionen som kommer att få se oss stå upp för våra värderingar.
Europaparlamentet ger ett betydande bidrag i det hänseendet vilket hyllades i Europeiska unionens årsrapport för 2005.
Europaparlamentets resultat bör och kommer att erkännas i den kommande årsrapporten som ska utarbetas under det finska ordförandeskapet.
Jag vill än en gång framföra mitt varma tack till föredraganden för detta enastående betänkande.
