# ID: svediakorp-gov468106
# author: Richard Howitt (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 861
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Europaparlamentets uppgift är att granska och hålla EU-institutionerna ansvariga, men ändå har vi varje år sedan 1988 i parlamentets årliga rapport om de mänskliga rättigheterna granskat hur världens regeringar skött sig på detta område, men aldrig ställt de svåra frågorna om EU: s roll när det gäller att främja förenligheten med de internationella människorättslagarna utomlands.
I år gör vi det.
Jag vill tacka kollegerna från det österrikiska ordförandeskapet som varit eniga med oss om att stärka parlamentets roll, när rådet utarbetar sin årliga rapport om de mänskliga rättigheterna på hela unionens vägnar.
Det handlar inte så mycket om institutionellt känsliga frågor: det handlar mer om att en enad och förstärkt EU-rapport om de mänskliga rättigheterna kan ge EU en starkare röst och lyfta fram vårt åtagande om de mänskliga rättigheterna i världen.
Jag hoppas att vårt förslag om en årlig EU-förteckning över berörda länder kommer att beaktas i det sammanhanget.
Jag skulle också vilja tacka kommissionsledamoten för hennes stöd för detta tillvägagångssätt och för att hon lyssnat på och besvarat parlamentet genom att samtycka till ett separat rättsligt instrument för mänskliga rättigheter.
Detta kommer att tillåta oss att fortsätta att finansiera människorättsprojekt, trots motståndet från de regeringar som utövar förtryck och begår övergrepp.
Det är det rätta valet.
Parlamentet kommer naturligtvis, i år och varje år, att ge konstruktiv kritik.
Varför stöder rådet den FN-reform som gör de mänskliga rättigheterna likvärdiga, när det självt har en arbetsgrupp på deltid, jämfört med andra utrikespolitiska arbetsgrupper som består av tjänstemän som är permanent baserade i Bryssel?
Mänskliga rättigheter är inte någon deltidssysselsättning.
När FN: s trupper i Liberia anklagas för våldtäkt och tortyr, hur kan EU lansera sin egen ESFP-operation i Aceh i Indonesien, utan att övervaka de mänskliga rättigheterna?
Varför tillåter EU Ryssland i samråden om de mänskliga rättigheterna att utesluta icke-statliga människorättsorganisationer, och varför har vi inte ens simultantolkning i vår människorättsdialog med Kina?
Och tillämpar EU verkligen de mänskliga rättigheterna konsekvent när det inte stöder kritiken av övergrepp i både Kina och Ryssland, men är redo att göra det när det gäller mindre strategiskt viktiga länder som Nepal eller Nordkorea?
Förklara för familjerna till de 99 fackföreningsanslutna som mördades förra året i Colombia, som är sämst i världen på att skydda de mänskliga rättigheterna, varför EU för närvarande ger Colombia handelsförmåner för att landet påstås skydda de internationellt överenskomna rättigheterna för arbetstagare.
Varför har nio medlemsstater, däribland Tyskland, Irland och Portugal, inte undertecknat FN: s frivilliga protokoll mot tortyr?
Elva EU-länder vägrade att underteckna Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel, däribland Storbritannien, Frankrike och Spanien.
Varför har sju av våra medlemsländer övervägt att underteckna så kallade immunitetsavtal i strid mot Internationella brottmålsdomstolens rättspraxis?
När människorättskämpar hotas till livet för att de försvarar sina rättigheter, hur kommer det sig då att Europeiska kommissionens delegation i Zimbabwe – ett land med politiska fångar, massfördrivningar och förföljelse av journalister – själv sa att den inte kände till EU: s riktlinjer för människorättskämpar?
Bättre kan vi.
Vi måste få EU-företrädarnas navelskådning i internationella forum att upphöra och för första gången verkligen binda samman multilaterala och bilaterala förhandlingar inom EU så att länder som kränker de mänskliga rättigheterna vet att det kommer att få negativa konsekvenser i fråga om EU: s diplomatiska handels- och utvecklingspolitik.
Vi måste använda en mer avancerad rörlig skala med sanktioner och göra det lättare att nå politisk enighet inom EU för att tillämpa dessa sanktioner.
Vi måste se till att en tjänsteman i varje kommissionsdelegation, i 118 länder världen över, ansvarar för att rapportera om och främja åtagandena om de mänskliga rättigheterna.
Vi måste göra FN och dess internationella människorättskonventioner till en avtalsförpliktelse inom ramen för stabiliserings-, associerings- och anslutningsförfarandena och börja med oss själva.
När det gäller oss själva vill jag slutligen hänvisa till den debatt som rasar den här veckan i mitt eget land, Storbritannien, om hur de mänskliga rättigheterna kan få upprättelse, med tanke på de förändrade hoten från terrorism, människohandel och organiserad brottslighet.
Det är dags att säga att hoten kan förändras, men att de mänskliga rättigheterna är okränkbara.
När den förra generationen fick se Nelson Mandela stämplas som terrorist, när före detta östtyskar smugglade sig själva över Berlinmuren, när förintelsen var ett av de värsta folkmorden i världshistorien, framkallade hoten från terrorism, människohandel och rashat en vilja att enas om de mänskliga rättigheterna, och inte att rasera dem.
Så om vår generation verkligen vill att politiska fångar som Aung San Suu Kyi ska friges, och om de verkligen vill bekämpa den föraktliga handeln med kvinnor och barn för sexuellt utnyttjande och ställa förövarna till den etniska rensningen i Darfur och Balkan inför rätta, måste vi försvara begreppet mänskliga rättigheter både inom och utanför EU.
Europeiska unionen måste leva som den lär.
