# ID: svediakorp-gov468009
# author: Margarita Starkevičiūtė (ALDE ). – (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: LT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 277
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ett sätt för medlemsstaternas regeringar att stimulera de privata initiativen är att skapa en miljö som gynnar tillväxten av en ekonomi av hög kvalitet.
Vi måste fråga oss om detta interinstitutionella avtal kommer att bidra till att det målet förverkligas.
Vi kan knappast svara på den frågan eftersom avtalet till en början skapades när medlemsstaterna utbytte åsikter kring middagsbordet och bestämde vilka program som skulle finansieras.
Senare anslöt sig Europaparlamentet till middagsbordet och försökte justera avtalet med hänsyn till de prioriteringar som fastställs av de sociala programmen.
Kan vi verkligen bedöma de ekonomiska konsekvenserna av ett avtal som upprättats på detta sätt?
Jag tror inte det.
Jag anser att förfarandena för att utveckla sådana projekt måste regleras på ett mer stringent och tydligt sätt.
För det första måste vi tydligt definiera medlemsstaternas ansvar i fråga om den allmänna budgeten, det vill säga reformera systemet med egna medel.
Kommissionen bör tydligt säga att den stöder detta förslag och tala om vad den föreslår och vad den gör, eftersom det för närvarande råder stor osäkerhet kring detta.
Den andra viktiga uppgiften är att faktiskt definiera villkoren för varje program som omfattas av ett anslag.
För närvarande är dessa villkor mycket allmänna, ibland överlappar de varandra, och det är fullkomligt oklart om anslagen, till synes avsevärda summor, faktiskt kommer EU-medborgarna till godo.
Den tredje saken som absolut måste definieras i varje program är ansvarsfrågan – medlemsstaternas ansvar för EU: s budget, medborgarnas ansvar för att utnyttja medlen och kommissionens ansvar för att systemet fungerar effektivt och med öppenhet och insyn.
