# ID: svediakorp-gov468007
# author: Salvador Garriga Polledo (PPE-DE ). – (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 355
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Europaparlamentet litar fullkomligt på att Reimer Böge ska kunna förhandla fram en acceptabel budgetram för Europeiska unionen.
Det interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning, som vi ska rösta om i dag, innebär stora framsteg i fråga om budgetdisciplin och parlamentets rättigheter i fråga om budgeten.
Frågan är om dessa förbättringar kan väga upp de allvarliga bristerna i fråga om beloppen.
Den förhandlingsposition som Europaparlamentet antog i sin resolution i juni 2004 var det sista kompromissförslag som var verkligt godtagbart för de politiska grupperna och därför godkände vi det enhälligt.
Sedan dess har vi bara fått dåliga nyheter från rådet: en dålig förhandling, en misslyckad förhandling under Luxemburgs ordförandeskap, och ännu en förhandling under Förenade kungarikets ordförandeskap som slutade med ett avtal som alla tycker är otillräckligt.
Utifrån de förutsättningarna gav sig Europaparlamentet och vår föredragande in i en omöjlig kamp: att höja beloppen till acceptabla nivåer för att upprätthålla en positiv drivkraft inom EU och i dess program.
Det gick inte och slutrundan i de interinstitutionella mötena har lett till ett slutresultat som är praktiskt taget identiskt med det som rådet kommit med, med 1 procent av budgeten, vilket är vad som ursprungligen krävdes i ” skrivelsen från de sex ” och som har negativa konsekvenser i fråga om sammanhållning och landsbygdsutveckling.
Förvånande nog gjorde regeringscheferna från de länder som kommer att drabbas hårdast av denna neddragning, särskilt min, inte särskilt mycket för att förhindra detta misslyckande.
Det slutgiltiga beslutet ligger hos de parlamentariska grupperna och de nationella delegationerna, som i vilket fall som helst kommer att dra de slutsatser som de anser vara mest gynnsamma för EU: s framtid.
Majoriteten i min grupp kommer att rösta för denna budgetram.
Avslutningsvis vill jag upprepa det alla säger om vår föredragande, Reimer Böge: om vi behövt utse en föredragande på nytt för förhandlingarna skulle vi utse Reimer Böge igen och tusen gånger till.
Om det inte hade varit för honom hade avtalet blivit mycket sämre.
