# ID: svediakorp-gov467992
# author: Jean-Luc Dehaene, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 336
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Även om det är tack vare Reimer Böges och de andra förhandlarnas skicklighet som parlamentet har lyckats både med att ge rådets ursprungliga förslag ett verkligt europeiskt värde och att avsevärt förbättra den institutionella ramen, kan den nuvarande budgetramen för 2007 – 2013 inte leva upp till den utmaning EU står inför, trots att parlamentet i Bögebetänkandet har utarbetat ett förnuftigt och rimligt förslag som är mer realistiskt än kommissionens.
Ändå har rådets snålhet och kortsynthet, som beror på nationella hänsyn, segrat över parlamentets och kommissionens europeiska ambitioner.
Vi kommer ändå att rösta för detta interinstitutionella avtal, eftersom det är den enda kompromiss som är möjlig under de nuvarande omständigheterna.
Frånvaron av en budgetram för de närmaste åren skulle störta EU ner i en ännu djupare kris än vi redan befinner oss i.
Dessutom skulle det inte vara rättvist mot de nya medlemsstaterna, för de behöver framtidsutsikter för att kunna fortsätta sin sammanhållningspolitik och integreras fullt ut på den gemensamma marknaden.
Detta ändrar inte det faktum att den nuvarande resursnivån inte är tillräcklig för att möta EU: s nya utmaningar.
Översynsklausulen och flexibilitetsmekanismen är absolut nödvändiga, eftersom risken för att vi förr eller senare ska köra fast är alltför stor.
Parlamentet bör delta fullt ut i detta.
Men den viktigaste slutsats vi kan dra är att det nuvarande systemet med egna medel har nått sitt kapacitetstak.
Vi behöver en omfattande reform.
Vi måste röra oss bort från systemet med bidrag från de nationella budgetarna och återvända till verkliga egna medel, så som var fallet när EU: s integration inleddes i fråga om tullrättigheter.
Detta är enda sättet att se till att det allmänna intresset i EU får företräde framför trångsynta och närsynta nationella intressen.
Detta parlament måste spela en roll – en pådrivande roll – och utarbeta förslag, och Alain Lamassoures studier och anteckningar är en god utgångspunkt.
