# ID: svediakorp-gov467988
# author: Bernadette Bourzai (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 409
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Som föredragande för yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling om förnyandet av det interinstitutionella avtalet vill jag uttrycka mitt missnöje med det budgetavtal som ingicks den 4 april.
I budgetförhandlingen fick rubrik 2, ” Bevarande och förvaltning av naturresurser ”, ytterligare 100 miljoner euro som reserv för framtida åtgärder på områdena Life + och Natura 2000 och ingenting mer trots ansträngningar av förhandlingsgruppen, vars arbete jag uppskattar.
Bortsett från att detta på intet sätt löser finansieringsproblemen för Natura 2000-nätet vill jag också fästa uppmärksamheten på att det inte har getts något svar på alla de andra påpekandena och kritiska synpunkterna i mitt yttrande som antogs nästan enhälligt i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling.
Jag vill påpeka att ett av de främsta målen för reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, som beslutades i september 2003, var att frysa den första pelaren för att kunna stärka den andra pelaren, det vill säga politiken för landsbygdens utveckling.
Men det visar sig att det paket som hade öronmärkts för landsbygdens utveckling har minskats med ungefär 20 miljarder euro i jämförelse med vad kommissionen hade föreslagit.
Detta motsvarar i de 15 gamla medlemsstaternas regioner en minskning med 35 procent i förhållande till innevarande period 2000 – 2006.
Detta är en enorm minskning och till den kommer minskningen av strukturfonderna.
Detta kommer uppenbart att leda till att fler människor lämnar våra landsbygdsområden och till att problemen i våra städer och förstäder blir mer akuta.
När det gäller den första pelaren kommer den att pressas ned kraftigt genom obligatorisk och frivillig modulering, finansiell disciplin, reformering av den gemensamma organisationen av marknaden och WTO-förhandlingar.
De avtal som ingicks 2003 har därför inte alls beaktats, och den balans som skapades är ifrågasatt innan man ens har hunnit titta på översynsperioden 2008 – 2009.
I likhet med Jan Mulder vill även jag framhålla att den frivilliga moduleringen inte löser några problem i dessa villkorslösa förfaranden.
Tvärtom kommer den att leda till ett antal allvarliga tekniska problem och förvrängning av konkurrensen.
Jag anser att de avslutande formuleringarna om detta ämne i det interinstitutionella avtalet är mycket svaga i jämförelse med de risker som tas.
Så vitt jag kan se är detta början på en åternationalisering av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Därför kommer jag att rösta emot avtalet.
