# ID: svediakorp-gov467980
# author: Reimer Böge (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 915
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Efter svåra förhandlingar kan vi i dag lägga fram förslaget till ett interinstitutionellt avtal om budgetdisciplin och sund och hållbar ekonomisk förvaltning av budgeten.
Jag vill redan från början tacka alla dem här i parlamentet som har bidragit till att möjliggöra detta resultat, särskilt Janusz Lewandowski, Ralf Walter och Jan Mulder, som ingick i förhandlingsgruppen tillsammans med de politiska gruppernas samordnare och personal, och jag riktar ett särskilt tack till presidiets personal som verkligen har utfört ett strålande arbete under de senaste månaderna.
Oavsett våra meningsskiljaktigheter var och är detta sätt att samarbeta parlamentets styrka genom att vi upplever en skyldighet att ge EU ett mervärde snarare än att ägna oss åt en ensidig debatt om nettobetalningar och återflödet av finansiella medel.
Titeln på avtalet är i sig själv ett program genom att kommissionen, rådet och parlamentet förpliktar sig att uppfylla ramvillkoren i det årliga budgetförfarandet och den ekonomiska flerårsplanen fram till 2013.
De förbinder sig att förbättra det avtal som har gällt fram till nu och att göra ett tillägg till rådets beslut från december 2005.
Vad detta innebär är att våra budgetförfaranden kan bli mer flexibla.
Det innebär att vi kan reagera bättre och snabbare på exceptionella politiska, humanitära och ekonomiska förhållanden.
Vad vi har lyckats åstadkomma är en reform av budgetlagstiftningen, en förenkling av budgetförordningarna, certifiering av EU-programmen och rapportansvar för medlemsstaterna, en mer pålitlig ekonomisk planering och tydliga avtal när nya organ ska inrättas.
Kommissionen, rådet och parlamentet förbinder sig också att modernisera finansieringsinstrumenten genom att utnyttja Europeiska investeringsbankens lånemöjligheter.
Detta kommer att vara viktigt för forskning, innovation och små och medelstora företag, och det skulle kunna skapa en viktig hävstångseffekt genom att ge investeringarna ett uppsving.
Överenskommelsen med rådet i december byggde också på vad jag inte kan kalla annat än målriktade rabatter och julklappar.
Till skillnad från detta har vi genom våra förhandlingar lyckats åstadkomma extra finansiering av program som verkligen ger EU ett mervärde, det vill säga program för livslångt lärande, för transeuropeiska nätverk, för forskning, för socialpolitik, för innovation inom området små och medelstora företag, för gränsöverskridande samarbete, för Natura 2000, för Life +, för politik på hälso- och konsumentområdet samt för kultur, ungdom och medier.
Även inom utrikes- och säkerhetspolitiken och grannskapspolitiken har vi kunnat genomföra betydande förbättringar.
Sammantaget kan allt detta kanske vara en liten summa i relation till den övergripande budgetplaneringen, men det innebär garantier för de program som är viktiga för allmänheten, program som ger EU ett mervärde och som bär vår signatur, för till skillnad från rådet var parlamentet inställt på något mer än en debatt om 1 procent.
Vad vi ville göra var att definiera en heltäckande förhandlingsposition som utgår från en djupgående analys av de politiska och ekonomiska utmaningarna i ett utvidgat EU, vilket finns dokumenterat i juniresolutionen, med interna och externa prioriteringar, moderniserade budgetstrukturer och budgetförvaltning av högre kvalitet.
Vi har inte på långa vägar lyckats med allting, men vi har kunnat förhandla fram ett stort paket som i viss utsträckning skapar sprickor i rådets betongstrukturer.
Genomförandet av reformerna kommer framför allt att medföra betydande ekonomiska fördelar för unionen, för medlemsstaterna och för alla dem som har genomfört gemenskapens program.
Vi har lyckats öka parlamentets befogenheter när det gäller alla externa politiska instrument, parlamentet har tillerkänts en lämplig roll i den framtida revisionen för 2008 / 2009 och med utgångspunkt från kommissionens uttalande om utvärderingen av dessa avtal 2009 blir det möjligt att se till att det parlament som då kommer att vara nyvalt kommer att få inflytande.
Några brister återstår emellertid.
Satellitprogrammet Galileo är fortfarande underfinansierat, och det finns – för att uttrycka det milt – frågetecken kring besluten om landsbygdsutveckling och frivillig modulering inom jordbrukspolitiken.
Natura 2000 har i viss utsträckning fått förfalla: arbetet med detta och andra projekt har ännu inte slutförts, men jag vill be våra vänner i rådet och kommissionen att vara på sin vakt.
Resolutionen av den 8 juni 2005 beskriver nämligen de finansiella medel och reformer som ur vår synvinkel är idealiska för att nå de ambitiösa målen med en union av medborgare och stater, och detta är någonting som vi kommer att återkomma till gång på gång.
Vi kommer att vara mycket observanta när det gäller att se till att man efterlever bokstaven och andan i alla avtal.
Jag vill tacka det österrikiska ordförandeskapet, för våra förhandlingar har varit konstruktiva och rättvisa.
Det kan förvisso inte ha varit någon lätt uppgift för ordförandeskapet med så många reformmotståndare i rådet och i Coreper.
Avslutningsvis vill jag uttrycka min djupa tacksamhet mot kommissionsledamoten med ansvar för budgetfrågor.
Efter vad man skulle kunna kalla en svaghetsperiod och en kommissionsståndpunkt som var mycket starkare påverkad av rådet har hon nu lämnat ett positivt och väsentligt bidrag till slutresultatet, vilket inger oss hopp inför framtiden.
Sammantaget och under rådande omständigheter kan man säga att resultatet innehåller viktiga punkter där det har gjorts framsteg för allmänhetens bästa, ett resultat som innebär att man slår vakt om reformer, en moderniserad budget och försvar för parlamentets befogenheter.
Därför rekommenderar jag att parlamentet vid sin omröstning godkänner avtalet.
