# ID: svediakorp-gov467965
# author: Joaquín Almunia, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 590
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag vill tacka alla ledamöter som har yttrat sig under debatten, och hänvisat till kommissionens initiativ eller ståndpunkter.
Jag anser att det råder en hög grad av enighet och konsensus i fråga om analysen och om de viktigaste riktlinjerna när det gäller hur EU: s institutioner bör reagera, så att man med hjälp av de offentliga finanserna och en god skatte- och budgetpolitik kan bidra till att öka tillväxten och sysselsättningen, samt bemöta EU-medborgarnas krav mer effektivt.
Under de senaste månaderna har det förvisso skett en väsentlig förbättring när det gäller förtroendet och optimismen bland de ekonomiska aktörerna, och också bland EU: s konsumenter.
Alla indikatorer pekar på detta.
Vi håller nu på att försöka omvandla detta förtroende och denna optimism till konkreta bevis på att den ekonomiska situationen har vänt uppåt, med ökad konsumtion, fler arbetstillfällen och en ökad ekonomisk tillväxt.
Jag anser att vi delvis har lyckats, men det innebär inte att detta är någon enkel uppgift.
Det finns givetvis ett problem – och jag håller med dem som har pekat ut det som sådant – med den europeiska ekonomins låga tillväxtpotential.
Den europeiska ekonomin i sig, utan ytterligare reformer, är oförmögen att växa mer än vad de siffror visar som vi har räknat med för 2006, nämligen något mer än 2 procent.
Det finns uppgifter om vissa extraordinära dynamiska konkurrenter, både i andra industrialiserade länder och i mindre utvecklad länder; det finns en risk, vilket några av er har påpekat, som uppstår i och med energiprisernas fluktuationer och det råder global obalans inom andra viktiga områden i världsekonomin som skulle kunna påverka detta skede av vår tillväxt.
När vi anser att vi har svaret på frågan om vad vi bör göra i denna situation finns det ett relativt starkt samförstånd: en gynnsam skatte- och budgetpolitik som inte är procyklisk utan anticyklisk, som förbättrar kvaliteten på intäkter och utgifter, och som i större utsträckning bidrar till tillväxt och ökad kompetens, en bättre funktion för den inre marknaden, ett bättre utnyttjande av vår enorma potential som marknad med 450 miljoner konsumenter, och – vilket vi alla har nämnt – behovet av en bättre samordning.
Efter att ha bevittnat eurogruppens och Ekofinrådets månatliga verksamhet är jag benägen att hålla med er alla när ni uppmanar rådet, och i synnerhet eurogruppen, att främja en bättre samordning.
Jag kan emellertid också tala om att rådet och eurogruppen är villiga att förbättra sin samordning.
De är också villiga att förbättra samtliga sektorers och institutioners deltagande – vilket givetvis också gäller parlamentet – i den dialog som behövs för en sådan samordning, för att fastställa korrekta mål och prioriteringar, samt för att vara effektiva.
Jag anser att vi står inför ett mycket gynnsamt tillfälle vid denna vändpunkt, vilket Antolín Sánchez Presedo nämnde för en stund sedan.
Vi får inte låta detta tillfälle glida oss ur händerna, och vi bör inte försumma att dra lärdom av de misstag som de europeiska ekonomierna och euroområdet gjorde under den förra perioden av ekonomisk återhämtning.
De misslyckades då med att utnyttja de gynnsamma perioderna av ekonomisk tillväxt för att stärka statsbudgetarna och således förbättra hållbarheten, samt att utnyttja den dynamiska kraften i sina ekonomier för att skapa fler och bättre arbetstillfällen, vilket är vad våra medborgare kräver av oss.
