# ID: svediakorp-gov467952
# author: Joaquín Almunia, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 928
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
För det första vill jag tacka Dariusz Rosati för hans utmärkta betänkande, och utskottet för ekonomi och valutafrågor för att ha tagit initiativ till att reflektera över tillståndet för de offentliga finanserna i den ekonomiska och monetära unionen.
De har berikat denna mycket nödvändiga debatt om hur den ekonomiska politiken ska bedrivas – särskilt budgetpolitiken – för att stärka den ekonomiska tillväxten och främja skapandet av arbetstillfällen, målsättningar vi alla delar.
Jag ska inleda mitt korta inlägg med två anmärkningar som uttrycker en annan ståndpunkt än innehållet i Dariusz Rosatis betänkande.
Sedan förra året, när kommissionen utarbetade sitt betänkande om de offentliga finanserna, vars siffror har legat till grund för Rosatibetänkandet, har vi fått ny information både om den ekonomiska tillväxten och utgiftsbalansen eller de offentliga underskotten i Europeiska unionens länder, vilket förbättrar utsikterna.
Jag vill helt kort diskutera detta.
Den 8 maj hade jag tillfälle att lägga fram kommissionens vårprognoser, och när jag gjorde detta kunde jag säga offentligt att vi anser att tillväxten 2006 enligt kommissionens analys kommer att närma sig den potentiella tillväxten både i euroområdet och Europeiska unionen som helhet: i euroområdet kommer den att överstiga 2 procent, närmare bestämt kommer den att uppnå 2,1 procent, jämfört med de 1,3 procent som uppnåddes 2005, och i hela Europeiska unionen kommer den att bli 2,3 procent, vilket också är mycket högre än 2005 års tillväxt.
Därför är vi nu på väg in i en fas där återhämtningen är mer uppenbar än vi hade kunnat föreställa oss när vi i kommissionen lade fram rapporten om de offentliga finanserna för 2005, och bara det är ett positivt tecken.
Jag vill dock betona att detta inte är tillräckligt eftersom vi måste växa snabbare än vår tillväxtpotential för att kunna tillfredsställa alla våra medborgares behov eller, framför allt, skapa tillräckligt många arbetstillfällen för att kunna minska arbetslösheten, som fortfarande är högre än 8 procent.
Vi måste öka vår tillväxtpotential – och där håller jag med om de synpunkter som uttrycks i Dariusz Rosatis betänkande.
Vi måste hålla fast vid den väg som har stakats ut i den reviderade Lissabonstrategin.
Vi måste fortsätta att omsätta de nationella reformplanerna i praktiken inom ramen för denna strategi.
Vi måste fortsätta att reformera produkt-, service- och arbetsmarknaderna.
Vi måste korrigera budgetobalanser var de än förekommer, uppnå större uthållighet för de offentliga finanserna och naturligtvis förbättra kvaliteten på de offentliga utgifterna.
I synnerhet måste vi anstränga oss mer i all politik som handlar om kunskapsförbättring, forskning och utveckling, innovation och utbildning i allmänhet.
Den andra anmärkning jag skulle vilja göra gäller frågan om de offentliga underskotten.
Föredraganden noterar i betänkandet att situationen förvärrades under 2005 och tillskriver detta den bristfälliga tillämpningen av stabilitets- och tillväxtpakten.
De slutliga siffrorna för 2005 innebär ett tillbakavisande av detta påstående; de offentliga underskotten under 2005 både i euroområdet och i hela Europeiska unionen låg långt under det vi uppskattade för några månader sedan.
De hamnade på 2,3 procent i hela EU och 2,4 procent i euroområdet, det vill säga flera punkter lägre än enligt våra prognoser då kommissionen publicerade sin rapport om de offentliga finanserna för 2005.
Enligt våra prognoser för 2006 och 2007 kommer denna situation att fortsätta, och om medlemsstaterna vidtar ytterligare åtgärder kommer vi att få se en klar förbättring.
Jag anser inte att man kan säga att stabilitets- och tillväxtpakten har tillämpats bristfälligt, utan snarare att den nya stabilitets- och tillväxtpakten har tillämpats med framgång för att korrigera de alltför stora underskotten.
I slutet av 2005 fanns det sju länder med underskott större än 3 procent, jämfört med tolv länder som nu är föremål för förfarandet vid alltför stora underskott, som troligen kommer att lämna förfarandet så fort förbättringarna i de offentliga underskotten har bekräftats.
Stabilitets- och konvergensprogrammen, som för första gången har antagits inom ramen för den nya paktens riktlinjer och parametrar, uppvisar en kvalitativt tydlig förbättring i medlemsstaternas budgetstrategier på medellång sikt, med större vikt på hållbarhet och större ansträngningar för att förbättra kvaliteten på de offentliga finanserna och för att koppla ihop budget- och finanspolitiken med Lissabonstrategins och de nationella tillväxtplanernas tillväxtstrategier.
Bortsett från dessa två anmärkningar finns det i allt annat en betydande konvergens mellan å ena sidan Rosatibetänkandets förslag och påståenden, och å andra sidan kommissionens åsikter och kriterier.
Vi håller med om behovet av att undvika en procyklisk politik, behovet av en omläggning av de offentliga utgifterna mot en större ackumulering av fysiskt kapital, humankapital och teknologiskt kapital, och behovet av större ansträngningar för att göra medlemsstaternas budgetförfaranden mer enhetliga, särskilt i euroområdet.
Vi håller självklart med om att vi måste lägga tyngdpunkten på hur vi ska tackla utmaningen från ett åldrande samhälle.
Nu när den ekonomiska återhämtningen har inletts, nu när vi har antagit Lissabonstrategin, och nu när de 25 medlemsstaterna har fastställt sina prioriteringar för strukturella reformer som syftar till ökad tillväxt och sysselsättning, anser jag – och här delar jag uppfattningen i betänkandet – att vi har en unik möjlighet att avsluta en period med låg tillväxt, ekonomisk pessimism och brist på förtroende bland de ekonomiska aktörerna.
Vi har en unik möjlighet att använda Europas institutioner och den europeiska dimensionen för att tillfredsställa medborgarnas behov och önskemål.
