# ID: svediakorp-gov467905
# author: Andris Piebalgs, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 782
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Jag tror att det här kommer att bli ett ganska långt svar eftersom frågan inte kan besvaras med bara några få meningar.
Jag skulle vilja inleda med att säga att Ryssland i dag spelar en mycket viktig roll i säkrandet av EU: s energiförsörjning.
För närvarande står Ryssland för nästan 30 procent av EU: s oljeimport och 45 procent av vår gasimport.
Eller, för att vara mer exakt, 25 procent av den gas som vi förbrukar.
Som konsekvens av detta är Ryssland den största enskilda externa energileverantören.
Ryssland står också för en stor del av vår import från Iran.
EU: s och Rysslands marknader för råolja och oljeprodukter, samt naturgas, är tätt sammanlänkade med många pipelines, järnvägs- och havsförbindelser och av åtskilliga kontrakt som våra företag har slutit med ryska leverantörer.
En god förbindelse och en energidialog inleddes mellan Ryssland och kommissionen 2000.
Det gemensamma ekonomiska område som man kom överens om under toppmötet mellan EU och Ryssland i maj 2005 inkluderar dessutom samarbete inom ett brett spektrum av energirelaterade verksamheter.
Energidialogen syftar till att man ska diskutera frågor om energipolitik och marknadsutveckling, infrastrukturutveckling och samarbete mellan EU och Ryssland i multinationella energiforum.
Jag tror att Ryssland kommer att förbli en viktig leverantör för EU i framtiden.
Om man tar i beaktande den förväntade ökningen av energikonsumtionen inom EU, förväntar jag mig att Ryssland fortsätter att leverera omkring 25 procent av den gas som konsumeras i EU, vilket i absoluta termer skulle innebära en ökning av tillförseln.
EU och många länder i världen blir alltmer beroende av importerade kolväten.
Jag skulle vilja upprepa att det på lång sikt bara finns tre länder som har stora naturgasresurser: Ryssland, Iran och Qatar.
Samtidigt kommer EU att importera 70 procent av sin energi 2030, jämfört med 50 procent i dag.
Som jag sa kommer de kvarvarande resurserna av fossila bränslen att över tiden alltmer koncentreras till ett ganska litet antal länder.
Detta medför att energiberoendet blir en global fråga med stora gemensamma problem, såsom ökad efterfrågan på begränsade resurser i världen, avsaknad av investeringar i ny produktion samt klimatförändringsfrågorna.
För att möta utmaningarna krävs därför ett stort antal åtgärder på EU-nivå och medlemsstatsnivå.
Detta har betonats i grönboken.
Jag har just framhållit en av åtgärderna i mitt svar på parlamentsledamotens tidigare fråga om biodrivmedel.
Det är en av de åtgärder som vi har planerat.
I grönboken betonades möjligheter, såsom en politik som framför allt handlar om att förbättra energieffektivitet och energibesparingar, samt att förbättra de förnybara energikällornas spridning på marknaden.
I grönboken framhölls också utrikespolitiska möjligheter, såsom att stärka ramen för energiförbindelserna mellan EU och Ryssland för att skapa större förtroende på båda sidorna, liksom även strategier och åtgärder som handlar om spridning av de geografiska källorna och om transportvägar för externa energileveranser till EU.
I detta sammanhang är det viktigt att understryka att EU ständigt strävar efter att förbättra energiförbindelserna med andra organisationer för energiproducenter – t.ex.
OPEC, Gulfstaternas samarbetsråd, länderna i den kaspiska regionen och i Nordafrika – samt med de konsumerande regionerna inom ramen för Internationella energiforumet, Internationella energiorganet, G8-länderna och genom bilaterala avtal och dialog.
Denna diversifieringspolitik vänder sig inte emot våra nuvarande leverantörer.
Den är en nödvändighet utifrån de utmaningar som är knutna till den globala energisäkerheten och utifrån den utmaning som den globala uppvärmningen och andra miljöproblem utgör.
Tillsammans med EU: s österrikiska ordförandeskap skickade jag nyligen ett brev till Rysslands energiminister, Viktor Christenko, som handlade om energisamarbete och särskilt gasberoende.
I detta brev betonade vi på nytt den vikt som EU tillmäter fördjupade energiförbindelser med Ryssland, EU: s viktigaste energileverantör.
Vidare betonade vi att den vikt som EU fäster vid att sprida leveranskällorna inte ska tolkas som att man begränsar leveranserna av rysk gas till EU: s marknad, särskilt eftersom efterfrågan på gas i EU planeras att öka.
I denna förbindelse med Ryssland främjar EU sådana principer som ömsesidighet, rättvisa villkor för transport genom Ryssland och tredje parts tillgång till infrastrukturen i Ryssland.
Därför är det korta svaret på de frågor som har ställts att vi strävar efter diversifiering, men det är mycket viktigt att införa åtgärder när det gäller efterfrågan.
Bara med åtgärder som påverkar efterfrågan, såsom energieffektivitet och energibesparingar, kommer vi att mer kraftfullt kunna etablera vårt energioberoende och samtidigt sträva mot våra mål för hållbarhet och konkurrenskraft.
