# ID: svediakorp-gov467859
# author: Vladimír Špidla, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: CS
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 263
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Fru Lynne!
Er åsikt ligger helt klart i linje med kommissionens åsikt, som uttrycks i de respektive meddelandena.
För oss båda är avinstitutionalisering vägen framåt, med andra ord att så långt det går överföra vården till lokala myndigheter, samhället och självklart familjerna.
Jag anser att vi, i denna situation, också måste fundera mycket noggrant över vilken sorts stöd vi ska ge åt familjemedlemmar eller de personer som, även om de inte är direkta familjemedlemmar, ändå har tagit på sig vården av en annan person.
När vi tänker på dessa saker brukar vi tänka på ekonomiskt stöd, men jag anser att det även är nödvändigt att ge någon form av kvalifikation.
Det är ju mycket viktigt för familjer som måste ta ett sådant ansvar att känna till något om grundläggande vårdmetoder och grundprinciperna som måste följas samt begränsningar som sådan vård kan medföra.
Det är en outhärdlig form av etisk vånda att ha känslan att du fortfarande kan gå ett steg längre när det i verkligheten inte längre är möjligt, så i detta hänseende kan vi lätta på bördan för de som bistår med hjälp.
I korta drag är kommissionens huvudstrategi en förflyttning från institutionerna som ofta är inhumana, som ofta har en inskränkande kultur och som ofta är strukturellt oförmögna att acceptera individualitet och livskvalitet hos de människor som kommer i kontakt med dem, och i riktning mot lokala myndigheter, naturliga samhällen och naturligtvis familjer, i den vidare bemärkelsen av ordet.
