# ID: svediakorp-gov467822
# author: Camiel Eurlings (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 468
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Utvidgningen är onekligen en av EU: s största framgångar.
Vi inser inte tillräckligt vad det innebär för dessa länder att tillhöra en värdegemenskap, ofta efter decennier av tyranni, men också vad det innebär för de gamla länderna.
Vi skulle absolut ha varit i ett sämre läge om utvidgningen inte hade varit så framgångsrik.
För att vinna och bevara stöd för utvidgningen är det dock nödvändigt att den sker på ett trovärdigt sätt och att villkoren inte manipuleras.
Bulgarien och Rumänien hör hemma i EU, men dessa villkor är viktiga om vi vill behålla allmänhetens stöd, om vi vill att utvidgningen ska förstärka, snarare än försvaga, värdegemenskapen, och sist, men inte minst, så är dessa villkor viktiga för medborgarna i Rumänien och Bulgarien.
Det är därför som jag vill säga till Graham Watson, som talade för en stund sedan, men också till min landsmaninna Sophia in ' t Veld, att insisterandet på dessa villkor faktiskt inte verkar mot utan för utvidgningen.
När det gäller kommissionens föreliggande förslag anser jag att påtryckningstaktiken har fungerat hittills att döma av framstegen, särskilt i Rumänien där Monica Macovei som justitieminister har uppnått mer inom en kort tidrymd än vad Nastaseadministrationen gjorde under tidigare år.
Detta är mycket lovvärt.
Samtidigt måste vi inse att större tryck behövs.
Ännu mer förändring krävs i Rumänien, men särskilt i Bulgarien, där vissa omständigheter tycks ha varit mer negativa än i övrigt.
Med hänsyn till behovet av fortsatta påtryckningar är kommissionens uppläggning den bästa.
Om vi säger att 2007 kommer att vara året skulle det ta bort trycket, men om vi säger att 2008 kommer att vara året skulle det också ta bort trycket, för då skulle folk veta att de kan ansluta sig 2008 vad som än händer och att de kan vila på sina lagrar.
Samtidigt som vi vinkar med moroten att 2007 fortfarande är möjligt är det viktigt att detta sker inom ramen för tre villkor.
Först och främst bör rådet inte ange att oktober är för sent för ett beslut.
För det andra, om länderna inte håller måttet bör vi verkligen kunna säga i oktober att de inte kan gå med i januari 2007.
För det tredje, om man verkligen ska kunna tala om trovärdighet bör vi våga oss på att bedöma varje land utifrån dess egna förtjänster, och det ena landet bör inte bli offer för det andra.
Det skulle alltså innebära att Bulgarien och Rumänien särskiljs och bedöms individuellt i oktober.
Jag vill tacka er och ännu en gång gratulera kommissionen till den kurs som den för närvarande följer.
