# ID: svediakorp-gov467799
# author: Konrad Szymański (UEN ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 437
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Varje gång vi diskuterar utvidgningen kommer vi in på det historiska perspektivet av vårt arbete.
Varje utvidgning är inte bara ett formellt högtidlighållande, utan en nödvändighet och en möjlighet.
Ett betydande problem med utvidgningen är hur den uppfattas av omvärlden, eftersom det är lätt att beräkna kostnaderna för stöd till nya, ofta fattigare länder.
Denna bild är dock långt ifrån fullständig.
Det går inte att se i vilken utsträckning utvidgningen kan öka handeln och investeringarna och skapa möjligheter till modernisering.
Utan utvidgningen skulle vi inte kunna skryta med att vi, Europaparlamentet, är kontaktpunkt för 450 miljoner medborgare.
Det skulle vara 75 miljoner färre av oss, och Europa skulle på motsvarande sätt vara en mindre aktör på den globala arenan som vi så gärna vill framträda på i dag.
Den största politiska lögn som sprids i Europa i dag av före detta politiker som inte har lyckats på hemmaplan är att utvidgningsprocessen är orsaken till alla problem som vi möter för närvarande.
Det är motsatsen som är sanningen.
Konsekvenserna av utebliven reform skulle vara betydligt allvarligare om inte utvidgningen hade ägt rum.
Det är skälet till att jag så entusiastiskt välkomnar möjligheten att två nya medlemsstater, Bulgarien och Rumänien, ska ansluta sig till Europeiska unionen.
De har genom stora ansträngningar reformerat sin nationella politiska kultur de senaste åren.
Som ledamot från Polen, ett land som har mycket att tacka Europeiska unionens stödpolitik för de senaste åren, är jag entusiastisk inför utsikten att dessa två länder ska bli medlemmar, trots att vi snart måste dela med oss av vår krympande gemenskapsbudget.
Som polsk ledamot skulle jag också vilja råda er att inte fästa något avseende vid Daniel Cohn-Bendits varningar.
Det är svårt att tro på råd om utvidgningen som kommer från någon med så små kunskaper om andra medlemsstater som Polen, som har varit medlemsstat i två år.
Politiska känslor minskar förmågan att på ett rationellt sätt bedöma den nya polska regeringen.
Men, herr Cohn-Bendit, vi måste vara försiktiga med våra känslor, för annars kanske vi säger något dumt.
Ibland kan man få intrycket att unionens dörrar stängs som dörrarna på en hiss, och att ytterligare passagerare har svårt att klämma sig emellan dem.
Jag hoppas att detta antingen är en illusion eller ett tillfälligt fel på denna hiss som kallas Europeiska unionen, eftersom jag inte vill att någon ska åka i en hiss med dörrar som inte öppnas.
