# ID: svediakorp-gov467792
# author: Andreas Mölzer (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 314
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det råder inga tvivel om att det togs ett storartat och historiskt steg för att sätta punkt för Europas delning när EU välkomnade de länder som i årtionden lidit under det kommunistiska oket.
Det måste dock sägas att den europeiska allmänhetens berättigade oro och fruktan inte har tagits på tillräckligt stort allvar under alltför lång tid, vilket innebär att utvidgningsmekanismen så att säga har inrättats utan hänsyn till detta.
Den pågående debatten om de olika scenarierna för Bulgarien och Rumänien – förhalningarna och sätten att utöva press – är konsekvensen av vad jag betraktar som en olycksalig utveckling.
Om man är ärlig måste man medge att grunden för vårt nuvarande dilemma faktiskt beror på att det infördes en strikt tidtabell i förra årets anslutningsfördrag, eftersom det bara var utsikten om medlemskap som kunde sporra Bulgarien och Rumänien att göra förnyade ansträngningar i förhoppningen om att få komma in i EU.
Vi har alltså återigen förnekat oss själva möjligheten att utöva inflytande över eventuella medlemmar för att göra dem så väl förberedda som möjligt.
Samtidigt som det inte råder några tvivel om att Rumänien och Bulgarien tillhör den europeiska befolkningsfamiljen, kan man inte förvänta sig att dessa länder löser alla sina problem, som korruption och organiserad brottslighet, på ett fåtal månader.
Det är viktigt inte bara för Europeiska unionens utan även för de båda kandidatländernas befolkningar att ländernas anslutning inte sker förhastat.
Om det sker förhastat, och om anslutningsvillkoren framställs i bästa möjliga dager, så finns det mängder av belägg från det förflutna för att det blir folket i anslutningsländerna som till sist får stå för kalaset.
Avsikten är utan tvekan att Rumäniens och Bulgariens anslutning ska fullborda Europas återförening, men båda länderna måste verkligen vara redo för anslutningen, och redo för EU.
