# ID: svediakorp-gov467789
# author: Jaromír Kohlíček, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: CS
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 649
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Jag vill råda min kollega här i parlamentet att titta närmare på hur integrerade romerna är i Italien och hur integrerade minoritetsgrupper är i andra medlemsstater, i de gamla medlemsstaterna, och sedan fortsätta att tala utan avbrott – kanske.
Mina damer och herrar!
År 1990 när de dåvarande franska och tyska ledarna, president François Mitterrand och förbundskansler Helmut Kohl, beslutade att vända sig till länderna i centrala, södra och östra Europa sa de: ” Välkomna till en europeisk union utan gränser.
Vi välkomnar er att delta i ett gemensamt projekt som är öppet för alla länder i Europa.
Vi vill hjälpa er att snabbt hinna ikapp våra tekniska standarder och anpassa era rättsliga normer efter dem som gäller i andra stater. ”
Flera år senare i Köpenhamn antogs tre kriterier, som de stater med intresse av att ansluta sig till EU skulle behöva uppfylla.
Det ekonomiska Köpenhamnskriteriet är dunkelt och tolkas ofta som att landet i fråga bör vara medlem av WTO (Världshandelsorganisationen) och ha ett associeringsavtal med EU.
Det politiska kriteriet handlar om fredliga förbindelser med grannstater och nationalitetspolitik.
Detta är något som EU: s gamla medlemsstater ännu inte behärskar.
År 1993 talade man ännu inte om avsäljning av nationella tillgångar, likvidationskvoter för jordbruksprodukter eller avveckling av kärnkraftverk.
Det viktigaste kravet på den tiden var att inte äventyra förutsättningarna för varuhandeln mellan kandidatländerna och EU.
Vid den tidpunkten inledde kommissionen förhandlingar med tolv stater.
Förhandlingsdagordningen delades tekniskt sett upp i 29 kapitel, ett avsnitt hade rubriken ” övrigt ” och ett avsnitt ” institutioner ”.
När förhandlingarna slutfördes för två år sedan godtogs tio stater som medlemmar.
Än i dag finns det vissa villkor som de ännu inte har uppfyllt, till exempel kriterierna som gäller utnyttjande av medel.
Deras anslutningsvillkor innefattar en lång rad diskriminerande åtgärder, och faktum är att de inte har utvärderats ordentligt, särskilt inte inom områdena jordbruk och livsmedelsindustri.
Ojämlikheten mellan invånarna i de gamla och i de nya medlemsstaterna är alltför påtaglig.
I dag befinner vi oss i en märklig situation.
En hel dagordning har framförhandlats med Bulgarien och Rumänien, en överenskommelse har nåtts om alla kapitel, och så dyker det nu upp en ny rad underliga och diskriminerande åtgärder.
Det handlar bland annat om ersättningskrav, avveckling av moderna generatorverk vid kärnkraftverket i Kozloduj och ojämlika villkor för jordbruket och livsmedelsindustrin.
Folk talar om korruption, reform av rättsväsendet, barnens situation, människosmuggling osv.
Allt som gäller de gamla staterna gäller de nya staterna.
Jag förstår de fanatiska kärnkraftsmotståndarna.
Det är uppenbart för mig att deras åsikter inte kommer att förändras och att de inte bryr sig det minsta om energisituationen på Balkan.
Vad som förvånar mig är Italiens och Greklands ståndpunkt.
De är beroende av Kozloduj för en del av sin energiförsörjning.
Detta betyder att Italien kommer att bli mer beroende av import från Frankrike och andra länder efter det att verket har lagts ned.
Hur kommer Grekland att kompensera för energiunderskottet?
Förmodligen genom att elda mer kol, oavsett de överenskommelser som ingåtts inom ramen för Kyotoprotokollet.
De kan alltid köpa utsläppsrätter.
Bulgarerna får väl tända ljus, eftersom kraftverket i Belene fortfarande är i ett tidigt planeringsstadium, om inte Europeiska kommissionen möjligen har någon annan miljövänlig men praktiskt fungerande lösning.
Tänk efter för ett ögonblick, och försök förklara hur EU egentligen bidrar till utvecklingen av dessa två länder.
Kanske är det helt enkelt en fråga om att se till att de inte godtas som EU-medlemmar på rimliga villkor?
Min grupp är helt och håller för att de välkomnas före tidsfristen den 1 juli 2007.
