# ID: svediakorp-gov467785
# author: Hans-Gert Poettering, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 986
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsordförande, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Jag skulle vilja börja med att försäkra kommissionen om hur mycket jag uppskattar att kommissionsordföranden är här, och givetvis den ansvarige kommissionsledamoten, när en så viktig fråga diskuteras.
Gruppernas ordförande är här, liksom parlamentets ledamöter.
De skulle kunna vara fler, men dagens uppslutning är mer eller mindre acceptabel.
Jag kan dock inte undgå att märka att vi saknar en företrädare för ministerrådet, också när den palestinska myndighetens president talade.
Enligt min mening är det oacceptabelt att rådet saknar företrädare under en så viktig debatt.
Jag skulle vilja uppmuntra er, herr ordförande – och detta har inte bara att göra med ordförandeskapet, och det är inte bara dem jag vänder mig till, eftersom detta också är en fråga för rådets generalsekretariat – att använda ert inflytande gentemot rådet för att få dem att verkligen närvara vid sådana viktiga debatter.
Ni, herr ordförande, kommer nämligen att få vårt stöd om ni arbetar för den här saken gentemot rådet, rådets generalsekretariat och även ordförandeskapet.
För att övergå till den aktuella frågan är Bulgarien och Rumänien på väg in i Europeiska unionen.
Vi ser fram emot deras ankomst, och jag skulle vilja säga ett par uppskattande ord.
På många håll förmedlas intrycket att vi – Europeiska unionens nuvarande 25 stater – är de som dessa länder ska lära sig av.
Vilken enorm ansträngning måste inte Rumänien och Bulgarien ha gjort för att upphäva den skada som orsakats av 45 års misshushållning under den kommunistiska diktaturen, för att bli mer demokratiska stater enligt rättsstatsprincipen.
Vi bör för en gångs skull erkänna den långa väg som dessa länder har behövt gå.
Samtidigt som vi ofta – och många gånger med all rätt – kritiserar varje beslutsnivå i Europeiska unionen och i våra egna medlemsstater skulle jag vilja tala om hur stor fördel det är att styrelsesystemen i EU och medlemsstaterna utgår från lagen.
Därigenom är det möjligt att använda rättssystemet för att ifrågasätta ett administrativt beslut eller någon åtgärd av en tjänsteman.
Ingenting av det slaget existerar i de f.d. kommunistländerna, och det är något de kommer att behöva utveckla.
Därför är det så viktigt att vi utvecklar ett rättssystem med karaktären av en stat som följer rättsstatsprincipen.
Detta kommer att kräva en enorm insats.
Till regeringarna, parlamentet och folket – inte minst i Bulgarien och Rumänien – måste jag säga att de inte bör ta vår debatt och vår oro över bristande framsteg som ett tecken på att vi vill lära dem en läxa.
Tvärtom vill vi arbeta tillsammans för att göra Rumäniens och Bulgariens anslutning till en framgång för oss alla, för de båda länderna själva och för Europeiska unionen som helhet.
Samtidigt som vi inte ifrågasätter faktaunderlaget tror jag att ni, José Barroso och Olli Rehn, borde säga att vi vill uppmuntra de båda länderna att ta itu med de återstående bristerna genom lagstiftning och praktisk tillämpning, så att vi till hösten med gott samvete kan säga att de är välkomna den 1 januari 2007 – även om de inte kommer att kunna lösa allt inom de närmaste månaderna.
Ert beslut, som vi stöder, är därför förnuftigt och uppmuntrar dessa båda länder att fortsätta längs den väg de slagit in på.
I dag stämmer allt.
Det måste också påpekas att folket i nuvarande EU bekymrar sig för det också – det har inte riktigt vant sig vid att vi nu är en gemenskap med 25 medlemmar.
Tio länder anslöt sig till oss den 1 maj 2004.
Gentemot unionens medborgare måste vi inta en positiv attityd till detta och säga att anslutningen av Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Slovenien och självklart även Malta och Cypern har blivit en enorm framgång, eftersom rättsstaten, demokratin och den sociala marknadsekonomin har segrat i dessa länder, och att detta hjälper till att behålla stabiliteten på hela den europeiska kontinenten.
Detta behöver vi tala om för våra folk, i stället för att alltid bara fokusera på kritik och svårigheter, och med detta som grund har vi fortfarande mycket att göra för att öka stödet för EU.
Under de senaste månaderna har parlamentet åstadkommit en hel del.
Och även om vi alltid måste kunna idka självkritik tror jag att vi kan ta åt oss en del av äran för detta.
Det handlar bland annat om den omfattande kompromissen om tjänstedirektivet, följt av antagandet av budgetramen, som vi lyckades förbättra i hög grad.
Men mycket återstår att göra, med tanke på att vi måste lyckas nå en jämvikt mellan ekonomiska och miljömässiga hänsynstaganden när det gäller REACH-lagstiftningen om kemikalier.
I dag diskuterade vi med kommissionsledamot Margot Wallström – som talade för hela kommissionen och kommissionens ordförande – om den allra viktigaste frågan, som bara kommer näst efter frågan om att förbättra EU: s politiska och psykologiska miljö, nämligen att det inte får råda några som helst tvivel om att majoriteten i Europaparlamentet vill att konstitutionsfördraget blir verklighet.
Skälet är att vi behöver konstitutionen om Europeiska unionen ska ha grundregler för beslut och gemensamma värderingar som binder oss samman.
Jag hoppas att kommissionen kommer att ta allt detta under övervägande.
Herr Barroso, jag menar att det är en bra sak att ni kommer fram till ert beslut i dag och sedan direkt motiverar detta beslut för Europaparlamentet.
I morgon åker ni till Rumänien och Bulgarien.
Jag hoppas att ni får en bra resa och att vi alla får del i en bra europeisk framtid.
