# ID: svediakorp-gov467779
# author: Bruno Gollnisch (NI ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 214
# sentences: 8
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Det är utmärkt att meningslösa och skadliga rättsakter som strider mot andra EU-bestämmelser, framför allt rättsakter som är oförenliga med de vitt och brett förkunnade principerna om subsidiaritet och proportionalitet, kan dras tillbaka från lagstiftningen.
All eventuell tillfredsställelse dunstar emellertid snabbt när man läser beskrivningen av de omåttliga lagstiftningsbefogenheter som kommissionen använder sig av.
Denna institution – som inte har någon som helst demokratisk eller röstmässig legitimitet, vilket jag vill ta tillfället i akt och påpeka – kan efter eget skön dra tillbaka eller ändra ett lagstiftningsförslag, informera eller inte informera parlamentet om skälen till dess beslut och ta hänsyn eller inte till parlamentets yttrande.
Den kan kort sagt göra vad den vill.
Värst av allt är att parlamentet är tillfreds med situationen, vilket det också medger.
Det bör visserligen sägas att parlamentet försiktigt hotar med misstroendeförklaring mot kommissionen i de fall där den faktiskt kan gå för långt.
Men vi vet att parlamentet, inte ens i de värsta stunderna i samband med de skandaler som smutskastade Santerkommissionen, aldrig har haft det politiska modet att ta avstånd från den institution som symboliserar den europeiska överstaten.
Att teknokratin utövas i tyst samförstånd med en parlamentarisk församling förändrar inte dess natur.
