# ID: svediakorp-gov467690
# author: Eva Lichtenberger, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 501
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr vice ordförande, mina damer och herrar!
Jag vill börja med att säga att De gröna naturligtvis kommer att stödja detta program, även om det har tilldelats för lite pengar.
Detta måste stå klart.
Anledningen till att vi inte omedelbart samtyckte till allt var att vi hoppades att ett resultat av förhandlingarna skulle bli ett utvidgande av programmet.
Hoppet fanns kanske där, men det uppfylldes olyckligtvis inte.
Jag måste säga rakt ut att halveringen av den summa som ursprungligen föreslogs enligt min uppfattning var ett steg bakåt, men programmet självt har kommit ur utvärderingen i ett positivt ljus, och av den anledningen kommer vi att – vilket vi måste – stödja det.
Faktum är att Marco Polo, som program, hade potential att spela en central roll – vilket det verkligen gör – i hanteringen av de problem som är följden av transporten.
Det skulle inte bara aktivt ha bidragit till en förbättring av trafikomställningen, utan också stimulera den intermodala transporten, för den här gången ligger fokus på inre vattenvägar och vattentransport över korta sträckor – som jag inte kommer att kalla ” höghastighetsleder till sjöss ”, eftersom jag anser att det är en ganska märklig term – och vi har varit tvungna att acceptera att vissa övergångar från ett transportsätt till ett annat omöjliggörs genom frånvaron av nyckelpunkter och sammanbindningspunkter mellan dem.
Jag anser att ett ingripande på detta område är mycket viktigt.
Programmet skulle också sända ett budskap till allmänheten, som lider av de negativa effekterna av godstransporten på vägarna såsom utsläpp, buller och andra risker för hälsan och miljön som människor talar om, som de betraktar som tragiska och som de vill minska.
Det är av den anledningen som programmet är så viktigt för mig nu.
Det har olyckligtvis visat sig genom inlägg av företrädare för kommissionen att man i samband med halvtidsöversynen av vitboken överväger att betrakta övergången till mer miljövänliga transportsätt som ett mål för Europeiska unionen, och detta betraktar jag som ett mycket felaktigt agerande.
Om vi anser att skyddet av miljön och folkhälsan är saker vi bör inrikta oss på behövs inte bara ett program som kostar 400 miljoner euro, utan snarare den sortens fokuserade beslutsamhet som innebär ett ingripande och ett klargörande av att transporter inte bara kan tillåtas rulla på som de gör, utan måste vägledas – vilket är fallet nu, om än i fel riktning.
Om halvtidsöversynen verkligen medför att ” trafikomställningen ” överges kommer vi att förlora i trovärdighet i allmänhetens ögon.
Att bara ge efter för de mäktigaste lobbyisternas åtgärder och glömma de människor som bor utefter vägar och deras intressen innebär att överge en policy.
Något sådant är inte längre värt termen policy, för det leder inte till något annat än att låta en liten ekonomisk sektors ekonomiska intressen segra.
