# ID: svediakorp-gov467675
# author: Elmar Brok (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 738
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru vice ordförande, mina damer och herrar!
Som svar på det som den föregående och ett antal andra talare har framfört, måste jag säga att jag inte bara fick en vision i går.
Tvärtom, det europeiska idealet är en vision, för det är ett ideal som under årtionden har gett oss fred och välstånd som bara få andra i världen har upplevt under historiens gång.
Det är detta som vi borde minnas, och det är en springande punkt.
Det är något som nu helt enkelt tas för givet, snarare än att – som tidigare – betraktas som en positiv förtjänst.
Inte heller är ” inget mer krig ”, och det faktum att det inte har förekommit något, tillräckligt längre, även om det fortfarande är avgörande.
Även om vi vet hur tunn civilisationens is är kan vi inte delge våra medborgare de verkliga skälen till europeisk integrering, eftersom vi aldrig diskuterar något som går utöver det triviala, och med ” oss ” menar jag särskilt regeringarna.
När jag tänker tillbaka på hur vissa enbart talade om sin egen ställning som nettobetalare, medan andra som hade fått fem miljarder trots detta klagade över att de inte fått ytterligare 10 miljarder, så att dessa 10 miljarder blev det enda diskussionsämnet och togs som bevis på brist på europeisk solidaritet, då får vi inte bli förvånade över att finna den situation som vi gör på gräsrotsnivå för närvarande.
Jag skulle vilja uppmana de nationella regeringarna att efter mycket om och men återgå till att tala sanning och ge folket detaljerade uppgifter, och att kommissionen inte befriar dem från denna plikt och inte är överdrivet försiktig i detta avseende.
Jag hoppas att det dokument som har lagts fram för vårt övervägande i dag kommer att bli ett första steg i denna riktning.
Det måste dock påpekas att missförstånd i detta avseende måste undvikas.
Det stämmer emellertid att det som spelar roll är att detta vårt EU, som det nu är beskaffat, borde börja röra sig framåt igen – något som i sig är övertygande – på viktiga områden.
Vi får inte ge intryck av att detta är ett alternativt program till konstitutionen – så som medierna i viss utsträckning gör.
Det måste förtydligas att vi vill föra konstitutionens talan genom att göra detta, och utnyttja den återstående tiden ordentligt innan konstitutionen träder i kraft, men också att det är nödvändigt att uppnå vissa grundläggande mål, inte bara på det institutionella området med ärenden som rösträtt, antal platser samt utrikes- och säkerhetspolitik, utan främst för det allmänna bästa.
Det måste förtydligas att det endast är genom konstitutionen som medborgaren sätts i centrum, att det inte bara är en union av stater utan också en union av medborgare, och att dessa medborgare har rättigheter, att stadgan om de grundläggande rättigheterna är av avgörande betydelse för den framtida föreställningen om Europeiska unionen, och att Europavalet i någon mån har att göra med att kommissionens ordförande väljs av medborgarna och att kommissionen därmed är en förlängning av den allmänna viljan.
Detta är de grundläggande punkterna där vi måste förbättra oss, och det är i detta hänseende som vi saknar visst mod.
Jag blev mycket hoppfull när en ung medlemsstat två är efter sin anslutning till Europeiska unionen ratificerade konstitutionen på Europadagen – Schumandagen – med en omröstning som slutade 73 röster mot 1, och det land som jag talar om är Estland.
Något som är lika anmärkningsvärt är den enorma bedrift som det finska parlamentet gjorde förra veckan.
Jag hoppas att detta kommer att bli en uppmuntran för de länder – såsom Portugal – som ska ta över rådets ordförandeskap efter Finland.
Med hänvisning till det som förbundskansler Angela Merkel sa i förbundsdagen förra veckan, tar jag därför för givet att det tyska ordförandeskapet kommer att uppfylla de förpliktelser som det ålagts genom sitt koalitionsavtal.
Vi vill ha detta konstitutionsfördrag, och vi kommer att göra allt som står i vår makt för att se till att det blir ratificerat.
Fru vice ordförande!
Jag hoppas att kommissionen kommer att ansluta sig med allt mod som den kan frambringa till denna strävan.
