# ID: svediakorp-gov467672
# author: Jan Marinus Wiersma (PSE ). – (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 587
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Debatten om EU: s framtid är tänkt att fortsätta ytterligare ett tag.
Diskussionen om EU: s kurs och politik kommer i själva verket att bli ett permanent inslag.
Kommissionen gör rätt i att påpeka att plan D inte bara hör samman med debatten om konstitutionsfördraget, hur viktigt det än må vara.
Det är en första övning i en öppnare, mer aktiv europeisk kommunikation.
Alltmer kommunikation är ett nödvändigt förhandsvillkor för ett lyckosamt europeiskt samarbete.
Förra veckan lade kommissionen fram de första resultaten från operation ” plan D ”, som jag välkomnar med öppna armar.
Kommissionen anger tydligt de konkreta åtgärder som har vidtagits, vilket i sig självt bevisar att kommissionen sätter stort värde på detta genom att sända ut ett tydligt budskap.
Samtidigt måste vi akta oss så att vi inte faller i fällan med att kommunicera för kommunicerandets skull.
Inom kommunikation är ofta mindre mer.
Dessutom är kommunikationsmedlet en av de två komponenterna för framgångsrik kommunikation.
Vi måste också fråga oss själva vad vi exakt vill säga om EU: s framtid, och framför allt hur detta budskap hör samman med de åtgärder som Europeiska unionen har vidtagit.
De uppgifter som hittills har framkommit från kommissionens verksamhet är mycket intressanta från denna synpunkt.
Opinionsundersökningar – jag hänvisar i synnerhet till Eurobarometern – har avslöjat att européerna har höga förväntningar på Europeiska unionen på många områden, något som oundvikligen leder oss till att dra slutsatsen att en negativ omröstning om EU i vilket fall som helst delvis kan tillskrivas det faktum att Europeiska unionen inte presterar som den borde.
Jag har alltså inga problem med att kommissionen inriktar sig på en konkret politisk dagordning.
Men belyser detta den bakgrund som vi måste arbeta mot i tillräckligt hög grad?
Jag måste göra några iakttagelser.
För det första måste agendan för EU-medborgarna vara tillräckligt omfattande för att uppfylla medborgarnas förväntningar i åtminstone viss utsträckning.
Har kommissionen uppnått tillräckligt i detta avseende, eller har den bara övervägt politik som redan är under utarbetande?
För övrigt får vi inte bara betrakta förväntningarna – såsom kommissionen tydligen har gjort – utan också medborgarnas uppfattning av omgivningen.
Borde vi inte genomföra studier om hur medborgarna upplever EU, och fråga oss själva om agendan för EU-medborgarna kan utgöra ett positivt bidrag till vardagslivet?
För det andra skapar en agenda som denna förväntningar som vi måste uppfylla.
Om vi tydligt tillkännager vad vi vill uppnå och sedan misslyckas kommer detta inte att leda till någonting annat än att förstärka en negativ uppfattning om Europeiska unionen, vilket leder mig till min sista punkt.
Vilken inriktning har frågan i debatten om EU: s framtid i de olika medlemsstaterna?
Samtidigt som kommissionen, med utgångspunkt från det som kommit fram ur Eurobarometerundersökningen, har lyckats att ange de ämnen som européerna bryr sig om, hur utvärderar man situationen i alla dessa nationella diskussioner om europeiskt samarbete, den riktning som vi går och konstitutionen?
Träder en viss konvergens in, eller har vi inte nått längre än där vi var i juli 2005?
Alla institutioner har en roll att spela, men som ledamot av parlamentet skulle jag bestämt vilja rikta rådets uppmärksamhet på dess särskilda ansvar för att utföra en omfattande politisk agenda som är nödvändig för att få tillbaka allmänheten till det europeiska projektet.
