# ID: svediakorp-gov467671
# author: Alexander Stubb (PPE-DE ). – (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 525
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag har tre punkter att framföra.
För det första håller jag med Timothy Kirkhope om att konstitutionen lever, och vi bör vara glada för det.
Förra veckan var fantastisk.
Vi hade det interparlamentariska forumet, kommissionen lade fram en handling, Estland ratificerade konstitutionen, Finland gav en tydlig fingervisning om att man tänker ratificera den och Angela Merkel höll ett fantastiskt tal.
Nu är inte Nigel Farage kvar, men det var intressant att se att hans meddelande till ” cricketfolket ” var att han vill att Frankrike och Nederländerna ska bestämma hur konstitutionen ska hanteras åt alla andra.
Det är ett intressant meddelande till det brittiska folket.
Min andra punkt, som är ett upprepande av det Íñigo Méndez de Vigo sade, är att vi har fem faser i denna debatt.
Den första fasen var eftertanke, och inte siesta, som vissa skulle vilja kalla det.
Vi går nu in i den andra fasen, som är analys.
Det österrikiska ordförandeskapet måste ta fasen av eftertanke vidare över i en analysperiod och ta med Íñigo Méndez de Vigos utmärkta idé om att man borde undersöka vad det kostar att inte ha en konstitution.
Som tredje del kommer en förslagsfas och som fjärde del en förhandlingsfas.
Till slut kommer vi förhoppningsvis ha en ratificeringsfas 2009, precis som kommissionsledamoten sade.
Min sista punkt gäller skuldfrågan.
Efter att ha hört debatten i parlamentet och den allmänna debatten tycker jag att det verkar som om vi lägger skulden på varandra.
Medlemsstaterna verkar skylla på Europaparlamentet och kommissionen för allt som går fel.
Kommissionen har en tendens att skylla på medlemsstaterna, och parlamentet skyller på både kommissionen och medlemsstaterna.
Vi måste sluta att skylla på varandra och börja se på detta som ett lag.
Tanken med en gemensam förklaring, där Europaparlamentet också deltar, är bra.
Låt mig bara påpeka att vi talar om EU: s framtid, som förberedelse för Europeiska rådet, och endast en gruppledare är närvarande i kammaren: Hans-Gert Poettering.
Martin Schulz är inte kvar längre, men han nämnde ministerrådets möten, där varje medlemsstat får tre minuter för att tala, vilket ger den totala tiden 75 minuter.
Tar man det exemplet och använder här i kammaren, med två minuter för var och en av de 732 ledamöterna blir den totala tiden 1 464 minuter.
Debatterna i rådet är inte nödvändigtvis sexiga, men vi skulle även kunna göra framsteg på detta område.
Min sista punkt är riktad till kommissionsledamoten.
Ni har nyss sagt att det är fantastiskt att vissa medlemsstater ratificerar fördraget.
Fem stycken har gjort det sedan de negativa resultaten i folkomröstningarna, och en sjätte ratificering är på gång.
Jag ber er att meddela er statsminister, Göran Persson, att det vore fantastiskt om Sverige också ratificerade det.
Jag säger inte detta på grund av VM i ishockey, utan helt enkelt för att Sverige också borde göra det.
