# ID: svediakorp-gov467664
# author: Gabriele Zimmer, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 536
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman, kommissionsledamot Wallström, mina damer och herrar!
Kommissionen och en betydande andel av denna kammare har verkligen distanserat sig själva från EU: s medborgare.
Folket vill inte bara få en bättre förståelse för det som pågår inom institutionerna – de vill bli mer delaktiga.
De vill bli tillfrågade om sina önskningar, de vill fatta beslut, de vill vara med i diskussionerna om EU: s framtid, och de vill finnas med i planerna.
Jag har därför en något annorlunda föreställning om termen ” lyssna ”, som José Manuel Barroso tycker så mycket om.
Det är just i detta avseende som vi måste förändra, så att vi till slut kan få en riktig diskussion om Europeiska unionens framtid.
Under sina resor skulle ordföranden inte bara ha predikat utan faktiskt lyssnat.
Alla som deltog skulle ha kunnat få höra mycket specifika uppfattningar om vad Europeiska unionen borde vara i framtiden från många människor.
Några få dagar efter det europeiska socialpolitiska forumet i Aten höll Europeiska kommissionen en presskonferens för att lägga fram sitt initiativ till en agenda för EU-medborgarna.
Men om ni förväntade er någon hänvisning till diskussionen under det europeiska socialpolitiska forumet, där 35 000 personer deltog, skulle ni ha blivit besvikna.
Medlemmarna i min grupp tar emellertid detta forum på allvar, och både före och under forumet deltog de i diskussioner om en europeisk appell – EU ger medborgarna möjlighet att säga sin mening – och om stadgan om principer för ett annorlunda EU.
Detta motbevisar alla insinuationer om att vänstern inom Europeiska unionen inte är beredd att delta i diskussionerna om EU: s framtid eller om konstitutionen.
Jag delar de idéer som användes som utgångspunkt i båda dokumenten.
Vi måste föra en helt demokratisk debatt om EU: s framtid och den väg som vi ska ta, och denna debatt måste grunda sig på antagandet att varje persons värdighet är helig samt måste respekteras och skyddas.
Enligt min mening är det därför helt groteskt att ordföranden för Europeiska kommissionen hävdar, som han gjorde den 10 maj 2006, att vi måste tillhandahålla resultat för EU genom en agenda för EU-medborgarna.
I dag antog vi våra förslag om en agenda för EU-medborgarna; i meddelandet föreslås det 11 initiativ som i huvudsak hör samman med den inre marknaden.
Ordförande José Manuel Barroso förblir synnerligen lojal mot detta ämne.
Han håller fast vid sin grundläggande övertygelse att målet med Europeiska unionen måste vara att förbli en konkurrenskraftig helhet på den globala marknaden.
Det kommer dock aldrig att leda till ett verkligt socialt EU bestående av solidaritet med social sammanhållning i förgrunden, och det är detta som EU: s medborgare kritiserar så starkt.
Det är den väg som de inte vill att vi ska ta.
De vill att det ska fastställas andra prioriteringar, och jag anser att det är dags att vi tar hänsyn till detta.
Det är detta som vi måste diskutera inom Europeiska unionen, mot bakgrund av den konstitutionella processen och diskussionen om plan D.
