# ID: svediakorp-gov467660
# author: Íñigo Méndez de Vigo, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 509
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman, fru Wallström, kommissionens vice ordförande!
Min grupp stödde kommissionens plan D eftersom vi ansåg, och det gör vi fortfarande, att det är ett bra sätt att besvara de utmaningar som EU står inför för närvarande.
Vi uppmanar er därför att fortsätta.
Ni sa att vi skulle gå vidare till den andra fasen av plan D. Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater kommer att ge er ett förslag: vi kallar det inte längre för en diskussion, eftersom en diskussion som varar för länge kan ge ett intryck av att vi vilar oss och inte gör så mycket mer.
Låt oss kalla det för en analys, eftersom jag anser att det som följer på en analys är ett förslag, som ni hänvisar till med de tre institutionernas gemensamma förklaring.
Fru Wallström!
Jag anser att denna gemensamma förklaring från de tre institutionerna är en bra idé, för det första eftersom den markerar den symboliska årsdagen för Romfördragen, som var gemenskapens utgångspunkt, men också för att den innebär att rådet, kommissionen och parlamentet vill lägga fram förslag tillsammans för att finna en väg ut ur situationen med konstitutionsfördraget.
Ni kan därför räkna med Europaparlamentet när det gäller denna institutionella förklaring, men detta innebär att vi vill delta i utarbetandet av den, inte bara skriva under i slutändan.
Jag anser att det vara goda nyheter att konstitutionens ratificeringsprocess fortsätter i Estland, och att det finska parlamentet beslutade att ratificera den, något som visar att alla de som förutspår att konstitutionen är död har fel.
Ingen ratificerar något som är dött.
Jag anser att den uppgift som vi måste utföra nu – och när jag säger uppgift vet jag att det som jag ber om inte är enkelt – är att övertyga EU-medborgarna om det som vi skulle kunna kalla kostnader som uppstår om vi inte genomför konstitutionen.
Ni kommer kanske ihåg för flera år sedan, när Europeiska enhetsakten debatterades, att det fanns en rapport om de kostnader som uppstår om man inte fördjupar det europeiska samarbetet (” The cost of non Europe ”), med andra ord vad det skulle kosta för människor om Europeiska enhetsakten inte trädde i kraft och den inre gemensamma marknaden inte skapades.
Jag menar att vi måste göra något liknande med debatten om konstitutionsfördraget: förklara för människor med exempel vad som skulle saknas i deras liv om det inte fanns något europeiskt konstitutionsfördrag.
Jag är säker på att detta är en bra uppgift för analysens andra fas, eftersom den skulle alstra förslag som till sist kommer att bidra till det uppnå det som alla vi, kommissionen, rådet och parlamentet, vill: att EU ska ge människor mervärde, att EU ska försvara våra gemensamma värderingar och att EU, till sist, gör människors liv mer effektiva, rättvisa, fria och bättre understödda.
