# ID: svediakorp-gov467608
# author: Avril Doyle (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 458
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
När det gäller intresset för och den breda debatten om bekämpandet av fetma och andra kroniska sjukdomar kommer den förordning om näringspåståenden och hälsopåståenden som grundar sig på näringsprofiler inte att ha något som helst inflytande.
Den kommer i själva verket att tillfoga skada ur ett hälsoundervisningsperspektiv, eftersom näringsprofiler endast grundas på sammansättningen av ett livsmedel eller en livsmedelskategori, och ingen hänsyn tas till konsumtionen av livsmedlet eller livsmedelskategorin, eller till konsumenternas individuella vanor.
Effekterna av ett livsmedel som innehåller låga eller måttliga halter av ett ämne som socker eller salt, men som konsumeras i stor mängd, är mycket mer skadliga än effekterna av ett livsmedel som innehåller höga halter av ett ämne, men som bara konsumeras någon enstaka gång.
Intressant nog har forskarna nu fastställt att barn och unga som lider av fetma faktiskt inte konsumerar mer skräpmat än barn med sund kroppsvikt, men att det däremot finns en allvarlig brist på fysisk aktivitet i deras livsstil.
Det kan hända att det visar sig vara en omöjlig uppgift att fastställa objektiva näringsprofiler som är baserade på vetenskapliga rön, och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet kommer att ha fullt upp att göra.
Mot denna bakgrund är det sannolikt att en politik som bygger på sådana profiler blir inkonsekvent och leder till godtyckliga beslut.
Det är en central punkt i Lissabonmålen att lagstiftningen ska vara enkel, tydlig och genomförbar.
I stället för att godta kompromisser av politiska hänsyn borde vi skicka tillbaka detta måndagsmorgonsdirektiv, för att omarbetas i enlighet med initiativet om bättre lagstiftning.
Vi borde se till att direktivet är i takt med de främsta vetenskapliga metoderna på detta område, att det omfattar minsta möjliga byråkrati, samt att det gynnar de små och medelstora företagen och konsumenterna.
Vi borde dessutom, och viktigast av allt, se till att direktivet blir vad det ger sig ut för att vara, dvs. ett verktyg för att bidra till att bekämpa fetma och andra kroniska sjukdomar.
När det gäller förordningen om tillsättning av vitaminer och mineraler och ” vissa andra ämnen ” i livsmedel känner jag starkt att en massmedicinering av befolkningen genom tillskott av ämnen i de nödvändighetsartiklar som tillhandahålls offentligt, såsom dricksvatten, är etiskt diskutabel och inte bör tillåtas, i synnerhet om det saknas vetenskapliga belägg för att fastställa huruvida hälsan hos känsliga grupper av befolkningen skulle påverkas negativt av ett sådant tillskott.
Till exempel har tillsättningen av fluorid i dricksvatten en oproportionerligt negativ effekt på flaskuppfödda spädbarn och små barn, eftersom deras utspädda mjölk som görs av detta allmänna dricksvatten är liktydigt med deras totala kostintag.
