# ID: svediakorp-gov467584
# author: Renate Sommer, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 721
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman, mina damer och herrar!
Även om vi i vår kamp mot denna lagstiftning, som pågått i tre år, har vunnit vissa bra taktiska segrar, ställs vi i morgon inför ett val mellan pest och kolera.
Vi måste godkänna kompromisspaketet från det informella trepartsmötet – även om jag måste säga kommissionsledamoten att vi verkligen inte är nöjda med det – för om vi inte gör det blir vi hänvisade till rådets gemensamma ståndpunkt, som är precis lika motbjudande som kommissionens ursprungliga förslag.
Så ligger saken till.
Dessutom går denna lagstiftning – även med denna kompromiss – ut på att beröva medborgarna deras valfrihet genom att dela in livsmedel i ” bra ” och ” dåliga ” utifrån mytiska näringsprofiler.
Fram till i dag – tre års diskussioner till trots – har kommissionen inte ens i grova drag kunnat redogöra för vilka dessa värden skulle kunna bli.
Följden är att vi i morgon blir tvungna att rösta för något som egentligen inte finns.
Kan det beskrivas som ett trovärdigt sätt att fatta beslut att vara tvungen att göra detta?
Forskarna menar – och här håller jag inte med Adriana Poli Bortone – att hela angreppssättet är orimligt, eftersom det inte är livsmedelsreklamen som bär skulden för att människor blir fetare och fetare.
Det rör sig om ett ytterst komplext problem som rör samhället som helhet.
Det är inget problem som man kan lösa genom att censurera reklam.
Det som verkligen är fel och enligt min mening dumt, är att hävda att enskilda livsmedel måste klassificeras.
Jaså, du äter torra majsflingor hela dagarna?
Det gör inte jag.
Inte minst tack vare vårt motstånd – som jag är rätt så stolt över – är vår sak inte helt förlorad.
Adriana Poli Bortone har räknat upp allt det som vi har uppnått.
Framför allt har vi lyckats rädda färskvarorna.
Det skulle inte ens ha varit tillåtet att beskriva frukt som hälsosamt utan att pröva detta vetenskapligt, på ett för den enskilda sorten lämpligt sätt, på försäljningsstället, vilket bara visar hur löjligt hela angreppssättet är.
Vi har även lyckats rädda halstabletter.
Hur pinsamt är det inte att vi var tvungna att göra det.
Vi har även infogat skyddsklausuler för små och medelstora företag.
Hur pinsamt är det inte att vi var tvungna att göra det, att det finns lagstiftning som kräver att man gör det för dem.
För det avslöjar alla skenheliga tal som de lögner de är.
Kommissionsledamot Günter Verheugen har just levererat ytterligare en.
Denna lagstiftning kommer att drabba små och medelstora företag och kosta arbetstillfällen.
Den kommer att göra lagstiftning värdelös, utan att medföra ytterligare nytta för konsumenten.
För den kommer inte att bidra till att minska fetman, och det finns redan lagstiftning som skyddar konsumenterna mot vilseledande reklam.
Allt detta vet rådet och kommissionen.
Ändå står de i parlamentets väg likt en betongvägg, sida vid sida tillsammans på ett helt nytt sätt.
Jag får det intrycket att rådet styrs av tjänstemän vid kommissionen – tjänstemän som själva vill fatta ständigt fler beslut, tjänstemän som inte har fått befogenheter av något eller någon men som allmänheten betalar bra, tjänstemän som inte kontrolleras av allmänheten, men som betalas bra av denna.
Och i slutändan måste allmänheten betala notan.
Allmänheten måste betala priset för denna lagstiftning, och priset kommer att betalas i form av förlorade arbetstillfällen.
Denna lagstiftning är raka motsatsen till det som kommissionen alltid säger med sina fagra ord om minskad byråkrati, bättre lagstiftning, Lissabonmålen och allt det andra.
Denna lagstiftning kommer sannolikt att göra allmänheten långt mer EU-skeptisk än vad den redan är.
Jag anser inte att vi kan tillåta detta, och vi har inget annat val än att rösta ja i morgon för att inte hamna i en fullkomligt hemsk situation.
Jag sa detta i början, men jag är säker på att det fortfarande går att göra något åt denna byråkratiska galenskap.
Jag kommer att uppmana den tyska regeringen att undersöka om den kan vidta rättsliga åtgärder mot förordningen.
