# ID: svediakorp-gov467581
# author: Karin Scheele (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 525
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Vi diskuterar i dag ett par lagstiftningspaket om livsmedel, i form av Adriana Poli Bortones betänkande om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel och mitt eget betänkande om tillsättning av vitaminer och mineralämnen och vissa andra ämnen i livsmedel.
Dessa två lagstiftningsförslag har hela tiden diskuterats och behandlats samtidigt och tillsammans, eftersom det inte skulle vara någon mening med att ta upp dem vid olika tillfällen.
Parlamentet har intagit vissa mycket kontroversiella ståndpunkter – vilket vissa ledamöter fortfarande gör – i fråga om huruvida, och i så fall hur, hälsopåståenden och påståenden om näringsvärden bör regleras.
Därför har det alltid uppstått tidsproblem när betänkandet om berikning genom tillsättning av mineraler och vitaminer har stått på föredragningslistan.
Jag skulle vilja ta tillfället i akt att tacka alla berörda parter – gruppernas personal, Europeiska rådet och kommissionen – för det mycket goda samarbetet mellan sammanträdena, som har gjort det möjligt för oss att hålla kommunikationsvägarna öppna och uppnå bra kompromisser.
Avsikten är att de olika nationella bestämmelserna om tillsättning av vitaminer och mineralämnen och vissa andra ämnen i livsmedel ska harmoniseras genom den föreslagna förordningen, och med anledning av andra behandlingen skulle jag i dag vilja nämna att denna förordning endast avser frivillig tillsättning av vitaminer och mineraler.
Nationella bestämmelser om obligatorisk tillsättning av dessa ämnen påverkas följaktligen inte.
En princip som underbygger mitt betänkande är att gemenskapen bör verka för en situation där tillverkarna använder vitamin- och mineraltillskott med närings- och hälsoskäl i åtanke.
Jag är följaktligen glad över att en kompromiss har uppnåtts – inte bara här i parlamentet, utan även mellan institutionerna – och att det finns stöd för biotillgänglighetslinjen, som innebär att kroppen måste kunna tillgodogöra sig alla tillsatta vitaminer och mineraler.
Annars blir konsumenten lurad, och i värsta fall kan följden bli negativa konsekvenser för människors hälsa.
Under diskussionerna om betänkandet har vi gång på gång hört exempel på hur kroppen, när alltför många mineraler eller vitaminer tillsätts, till slut inte kan hantera kombinationen av ämnen.
Jag anser följaktligen att det vore bra om vi valde biotillgänglighetslinjen.
Vi har även gjort framsteg genom att enas om att definiera andra ämnen, förutom vitaminer och mineralämnen, vilka naturligtvis räknas upp – och följaktligen definieras – i bilagorna 1 och 2 till förordningen.
Eftersom ett överdrivet intag av vitaminer och mineraler kan vara skadligt för hälsan, måste säkra maximimängder fastställas för tillsättning av sådana ämnen i livsmedel.
Sådana maximimängder anges redan i direktivet om kosttillskott, men dessa har ännu inte offentliggjorts.
Av konsumentsäkerhetsskäl är det alltså nödvändigt att snarast fastställa maximimängder.
Syftet med ändringen av artikel 6 är att garantera att kommissionen lägger fram förslag till säkra maximimängder inom två år.
Jag har själv i många år varit ledamot av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, och det gläder mig därför även att kommissionen i en tilläggsförklaring har tillkännagett att direktivet om näringsvärdesdeklarationer kommer att ses över, vilket borde ha skett för länge sedan.
