# ID: svediakorp-gov467578
# author: Jo Leinen (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 606
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Bättre lagstiftning är en kommissionens prioriteringar, och det här initiativet har välkomnats både av utskottet för konstitutionella frågor och av parlamentet som helhet.
Det finns onekligen en hel del som behöver rensas ut i vår lagstiftning.
Till en del kommer det att handla om att förenkla och kodifiera lagstiftningspaket, men det kommer även att vara nödvändigt att dra tillbaka rättsakter som inte längre är lämpliga och det är på den här punkten som jag inte bara vill tacka Sylvia-Yvonne Kaufmann för ett mycket bra betänkande, utan även göra tre iakttagelser.
I onsdags tog förbundskansler Angela Merkel upp frågan om vi bör införa en diskontinuitetsprincip mellan mandatperioderna, så att lagar skulle upphöra att gälla och att det skulle vara nödvändigt att införa dem på nytt i den tyska förbundsdagen.
Det här problemet hade vi med Bolkesteindirektivet, där den gamla kommissionen hade föreslagit något som dess efterträdare absolut inte ville ha i den formen, inte minst på grund av förändrade omständigheter och inställningar, och därför anser jag att det vore bra om kommissionen – åtminstone i början av sin mandatperiod – går igenom framlagda förslag och avgör vilka den tänker behålla därför att de passar in i kommissionens program och vilka den tänker dra tillbaka därför att innehållet eller något annat gör dem föråldrade.
Min andra kommentar handlar om att Richard Corbett med rätta sa att parlamentet förvärvat rätten till medbeslutande över en tidsperiod och att det därför saknas något i artikel 250.2, där det bara anges att kommissionen inte längre kan dra tillbaka förslag till rättsakter när rådet har lagt fram en gemensam ståndpunkt, men det anges inte att kommissionen inte heller kan göra detta efter första behandlingen i parlamentet.
Det finns ett kryphål i fördragen och det enda acceptabla sättet att fylla igen det är att vara synnerligen uppriktiga i vårt samarbete och – som redan har sagts flera gånger i dag – att parlamentet får ett ord med i laget när kommissionen överväger att dra tillbaka förslag, åtminstone när de har passerat första behandlingen.
Jag kan säga er, herr vice ordförande, att vi till och med sa att ni kan dra tillbaka ett förslag efter rådets gemensamma ståndpunkt om rådet förvandlat förslaget till något annat än vad som var avsikten.
Det förefaller nämligen som att rådet, vid två eller tre tillfällen, har antagit en resolution vars innehåll var raka motsatsen till vad kommissionen hade haft för avsikt att föreslå och rättstjänsten menade att ni, i ett sådant fall, fortfarande skulle ha rätt att dra tillbaka förslaget.
För det tredje vill jag säga att ni nämnde strategin för tillväxt och sysselsättning som måttstock för dessa 68 förslag och det gläder mig att ni sa att detta var oundvikligt när det gäller EU-lagstiftningen om föreningar.
Jag lever i regionen Saar-Lor-Lux, som gränsar till Lorraine och Luxemburg och jag skulle kunna berätta en hel del om svårigheterna för organisationer i det civila samhället att etablera gränsöverskridande föreningar.
Journalisternas interregionala pressinstitut gjorde till exempel ett försök, men det slutade med att man gjorde det enligt fransk lagstiftning eftersom deras ordförande är bosatt i Frankrike, medan andra föreningar har varit tvungna att använda sig av luxemburgsk eller tysk lagstiftning.
Det här är inte ett lämpligt sätt att sköta saker och ting på.
Ni borde göra mer på detta område, kanske genom att lägga fram ett modernare förslag.
På det hela taget utför vi dock ett bra arbete på det här området.
