# ID: svediakorp-gov467572
# author: Sylvia-Yvonne Kaufmann (GUE/NGL ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,044
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr vice kommissionsordförande, mina damer och herrar!
Kommissionsledamot Günter Verheugens initiativ för att åstadkomma en påtaglig förbättring av EU: s lagstiftningsarbete, vilket kommer att medföra att 68 lagförslag dras tillbaka, träffar helt klart mitt i prick.
Den allmänna opinionen i våra egna medlemsstater anser sedan länge att Europeiska unionen är alldeles för byråkratisk och att den är som besatt av en regleringsmani och man borde ha tagit till sig denna berättigade kritik för länge sedan.
När allt kommer omkring så kan en strategi av ” mindre, men bättre ” ge resultat och den skulle säkerligen vara bra för EU och dess medborgare, och därför, herr kommissionsledamot, står Europaparlamentet – allmänhetens direktvalda företrädare – helhjärtat och oförbehållsamt vid er sida när det gäller denna strategi och jag kan tillägga att det inte bara är kommissionen, utan även parlamentet som måste bli bättre i det här avseendet.
Men fokus i mitt betänkande, herr kommissionsledamot, ligger inte på ” om ” utan på ” hur ”.
Det handlar för det första om hur kommissionen och parlamentet samarbetar med varandra och för det andra om det tas tillräcklig hänsyn till parlamentets lagstiftande roll.
Kommissionens tillkännagivande att de aktuella lagförslagen skulle dras tillbaka eller ändras gav, som ni vet, upphov till en viss uppståndelse här i parlamentet och då inte bara från en institutionell synpunkt.
Parlamentets utskott granskade noggrant de enskilda förslagen, vilket resulterade i en skriftväxling i frågan mellan parlamentets talman och kommissionens ordförande.
När det gäller vissa av förslagen delar parlamentet inte kommissionens uppfattning, men kommissionen har inte ändrat inställning.
Det var för nästan exakt ett år sedan som parlamentet och kommissionen antog ett ramavtal för att förnya grunderna för samarbetet mellan våra två institutioner, och därför har utskottet för konstitutionella frågor inte bara granskat det paket som ni har lagt fram med avseende på dess inverkan på fördragen, utan även, naturligtvis, själva ramavtalet, särskilt punkterna 31, 32, och 33.
Eftersom vi anser att det finns ett behov av lagstiftning som går utöver ramavtalet förväntar vi oss att kommissionen inte vänder dövörat till inför våra förslag utan tvärtom stöder dem i en anda av uppriktigt samarbete med parlamentet.
Det första som bör sägas är att hela denna affär har gjort att det framstår som uppenbart att överenskommelsen om att parlamentet ska informeras om kommissionens avsikter på förhand, som på det hela taget har följts, helt enkelt inte är tillräcklig.
Vi måste inte bara bli informerade på förhand, utan även bli informerade i god tid, och detta innebär att parlamentet bör ha möjlighet att göra mer än att bara avge ett yttrande om ett förslag om tillbakadragande av lagförslag.
Det viktigaste som vi förväntar oss är att kommissionen ska beakta vårt yttrande när den fattar sitt slutliga beslut.
Om kommissionens beslut av tvingande skäl skulle avvika från vårt förutsätter vi att vi åtminstone ska få en förklaring.
Detta är anledningen till att kommissionen – för det andra – måste gå tillväga på ett annat sätt i framtiden genom att anta diskontinuitetsprincipen som den tillämpas på nationell nivå.
Så snart den har tillträtt bör varje ny kommission upprätta en förteckning över de lagförslag som utarbetats av dess företrädare och ange vilka av de aktuella förslagen som den har för avsikt att behålla.
Det bör även anges i det årliga lagstiftnings- och arbetsprogrammet vilka av de förslag som behandlas i den lagstiftande processen som kommer att dras tillbaka eller ändras.
För det tredje lades ett paket fram som en del av det pågående effektiviseringsinitiativet, vilket innehöll både en förteckning över förslag och en förklaring av paketet.
Helt bortsett från det faktum att jag själv inte kan förstå varför kriteriet konkurrenskraft borde upphöjas till en överordnad princip vill jag som föredragande betona att en förklaring av paketet är just det som vi inte vill ha i framtiden.
Det var nämligen förklaringen av paketet som orsakade ett visst mått av irritation eftersom det inte kan vara en av parlamentets uppgifter att försöka räkna ut hur kommissionen tänker och para ihop principerna i förklaringen med de olika förslag som de berör.
Det är just det som kommissionen förväntas göra när den tillkännager sin avsikt att dra tillbaka eller ändra vissa förslag, och det är därför som vi i framtiden vill att varje enskilt förslag om tillbakadragande ska motiveras separat.
Jag kan tala om för kommissionsledamoten att det inte är endast ur vår synvinkel som det är viktigt att anta den här metoden.
Jag anser att det även skulle vara till fördel för kommissionen.
För om ni hade förklarat era förslag var för sig så hade ni inte trasslat in er i snårskogen i er egen institution.
Och i så fall hade ni aldrig tillkännagett att förslaget till rådets resolution om godkännande av Europeiska atomenergigemenskapens anslutning till Konventionen om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall skulle dras tillbaka utan att märka att den redan hade antagits.
Ni kan läsa i Europeiska unionens officiella tidning, L 30, för år 2005.
Kommissionen har faktiskt inte befogenhet att ogiltigförklara rättsakter som redan har antagits.
Om ni hade kontrollerat varje enskilt förslag så skulle ni inte ha tillkännagett ett tillbakadragande av förslag som redan hade dragits tillbaka, för vi antar att ni skulle ha lagt märke till misstaget.
Mitt betänkande handlar om hur våra två institutioner samarbetar, ett område som det inte sägs så mycket om i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, vilket, kan jag tillägga, ger institutionerna i fråga – parlamentet och kommissionen – frihet att själva finna formerna för deras samarbete på ett ansvarsfullt sätt.
Jag hoppas att mitt betänkande kommer att bidra till att förbättra EU: s institutionella struktur och främja ett uppriktigt samarbete mellan våra två institutioner.
Jag vill tacka skuggföredragandena från de andra grupperna för ett gott samarbete, som har gjort det möjligt att lägga fram detta betänkande utan meningsskiljaktigheter.
