# ID: svediakorp-gov467449
# author: Karin Resetarits (ALDE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 507
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot!
Även jag vill tacka föredraganden, Manolis Mavrommatis, varmt för hans engagemang.
Hur bra kan unga européer främmande språk?
Vilka språk talas mest?
Är flerspråkighet på uppgång?
Avsikten är att en språkindikator i framtiden ska användas för att ta reda på detta, men överväganden om effektivitet och brist på finansiering innebär att denna språkindikator bara ska undersöka fem utvalda främmande språk, nämligen de som sägs vara de som förekommer mest frekvent som undervisningsspråk inom EU.
För att få bra betyg kommer femtonåringarna i alla medlemsstater att vara tvungna att kunna engelska, franska, tyska, spanska eller italienska.
Helt bortsett från att annan statistik, till exempel den senaste Eurobarometerundersökningen, visar att femte plats innehas av ryska snarare än italienska, menar jag att denna språkpolitik kommer att få den olyckliga följden att engelska, franska, tyska, spanska och italienska kommer att vara de språk som skolorna kommer att vara mer benägna att erbjuda i framtiden, för inget land vill riskera att stämplas enligt språkindikatorn – lika lite som de vill bli utpekade i Pisaundersökningen – som en bottennation i fråga om språkkunskaper.
Redan nu är många studenter mer benägna att delta i utbytesprogram i Frankrike, Italien och Spanien än i till exempel Prag, Warszawa eller Budapest.
Är det verkligen så vi vill ha det?
Borde vi inte tänka om och främja en politik som uppmuntrar oss att lära oss språken i de länder som gränsar till våra egna, inte bara för att förbättra kommunikationerna utan även med tanke på affärerna?
Redan i dag har en österrikare mycket bättre chanser på arbetsmarknaden om han talar ett östeuropeiskt språk, det spelar ingen roll vilket, och ändå har denna färdighet hittills, till följd av en missriktad utbildningspolitik, inte uppmuntrats i skolorna i mitt land.
Inte heller ger språkindikatorn något slags incitament till en snabb förändring av denna politik, och ” senare ” kan mycket väl betyda ” för sent ”.
Vi lever i en mycket snabbt föränderlig värld.
Vad som spelar roll är inte det antal människor i Europa som talar det ena eller andra språket utan de sociala och ekonomiska förbindelserna mellan staterna.
Jag vill till och med gå längre och påstå att om vi inte enbart tänker europeiskt utan även globalt är det mycket bra om våra barn och barnbarn är öppna för alla språk i världen.
Faktum är att vi nu lever i en global by, och detta är inte längre något som vi kan ändra på.
Det är en by där de som får det de vill ha är de som kan göra sig förstådda.
Det är kontraproduktivt om en språkindikator inte är mottaglig för dessa framtida behov eller tillräckligt flexibel vid behandlingen av dem, och därför uppmanar jag er alla att i dag stödja de ändringsförslag som ALDE-gruppen har lagt fram.
