# ID: svediakorp-gov467446
# author: Andreas Mölzer (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 315
# sentences: 8
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
I vår sammanlänkade värld finns det naturligtvis inget alternativ till att tillägna sig ny kunskap eller till att behärska fler än ett språk.
Det är naturligtvis otänkbart att engelska någonsin ska förbjudas i affärsvärlden eller på vetenskapens område, men tyska, som är första- eller andraspråk för omkring 125 miljoner människor, är ett av de viktigaste språken i världen, och med 90 miljoner människor som har det som sitt modersmål är det också det mest talade språket i EU, till skillnad från exempelvis franska, som nu bara talas av 23 procent av européerna, och av dessa har bara 11 procent det språket som sitt modersmål.
Det råder alltså inget tvivel om att flerspråkighet är ett övergripande mål, men det har på sistone funnits en märkbar och ökande tendens mot användningen av ett enda språk, och detta är något som jag anser att vi måste motarbeta.
Faktum är att det inte finns någon som helst demokratisk grund för den gynnade ställning som engelska och franska åtnjuter inom EU, och särskilt med tanke på tyskans ökade betydelse som en konsekvens av utvidgningen är det inte acceptabelt att EU ska bortse från långvariga överenskommelser och mer eller mindre förbigå tyskan som arbetsspråk.
Det är ett olyckligt faktum att parlamentet än så länge är den enda institution som inte bara fattar sina beslut med full insyn från allmänheten utan även gör dem tillgängliga för allmänheten på deras eget nationella språk.
Av de officiella arbetsspråken – engelska, franska och tyska – är det alltid det sistnämnda som drar det kortaste strået.
Kommissionen kommer emellertid att ge efter för den påtryckning som utövas av tyska förbundsdagen och låta översätta lägesrapporten om anslutningsländerna, vilket kanske kan skapa en förhoppning om att tyska kommer att användas mer under det finska ordförandeskapet.
