# ID: svediakorp-gov467445
# author: Zdzisław Zbigniew Podkański, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 420
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Roten till en nations kultur, existens och utveckling ligger i dess språk.
Förutom sin kulturella betydelse har varje språk särskild betydelse för en nations uppbyggnad liksom även på det sociala och ekonomiska området.
Språk är därför viktigt i samband med administration och för rättsliga ändamål i vidaste mening.
Forskningen vittnar om att nästan hälften av de flera tusen språk som för närvarande används av världens nationer kommer att försvinna under de närmaste 100 åren.
Med dem försvinner en viktig del av den kunskap som samlats i århundraden.
Därför vidtar enskilda länder och nationer en rad åtgärder för att skydda sina språk.
Några, såsom Tyskland, har bestämmelser i sin konstitution med den innebörden.
I andra, såsom Frankrike, Polen och Slovakien, har det nationella parlamentet stiftat lagar i detta syfte.
I Manolis Mavrommatis betänkande behandlas uteslutande förslaget till Europaparlamentets resolution om åtgärder för att främja flerspråkighet och språkinlärning i Europeiska unionen tillsammans med frågan om att lägga grunden för språklig kompetens.
Här finns en stark tendens till att gynna två eller fem språk.
Inte ett enda av dessa är ett slaviskt språk, trots att en av fyra av unionens medborgare använder ett sådant språk.
Som exempel kan jag hänvisa till polska, ett språk som används av mer än 10 procent av unionens befolkning.
I stället för att hänvisa till flerspråkighet bör vi därför hänvisa till kulturellt dominerande nationer som begränsar och tränger undan de mindre nationernas kultur.
Vi bör hänvisa till EU-institutionernas arbete och den kompetens som deras tjänstemän behöver, vilket även innebär att förbereda dem för att utföra sina plikter i ett flerspråkigt Europa.
Ett språks administrativa dimension är helt annorlunda jämfört med dess ekonomiska och kulturella dimensioner.
Forskning och kontroller har avslöjat omfattande överträdelser av de bestämmelser som skyddar de nationella språken, särskilt i de nya medlemsstaterna.
Detta kan man få bekräftat genom att helt enkelt besöka en stormarknad och titta på de varor som finns på hyllorna.
Det är ovanligt att finna att information om konsumtion och användning av dessa varor är översatt.
Sådan systematisk begränsning av flerspråkigheten gynnar företagarna på konsumenternas bekostnad.
Ingen tanke ägnas det faktum att EU bara kan bli starkt och äga existensberättigande om det blir brukarvänligt och om det gör det möjligt för sina medborgare att visa respekt för varandra och för sina kulturella skillnader, däribland de språkliga.
