# ID: svediakorp-gov467444
# author: Thomas Wise, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 334
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Flerspråkighet är någonting som bör uppmuntras och utvecklas.
Kommunikation är också ett nödvändigt och mäktigt verktyg.
Men trots vad EU och många andra kvacksalvare vill låtsas om är Förenade kungariket ensamt i sitt slag som global handelsnation av betydande storlek.
Följaktligen bör språken på det nationella schemat – och låt mig betona det ” nationella ” schemat – vara språken från de stora och snabbt växande ekonomierna i världen, som, när det gäller Brasilien, är ett EU-språk: portugisiska.
Men undervisning i mandarin eller kantonesiska, arabiska, hindi och ryska skulle vara mycket bättre för EU-länderna än att man trångsynt koncentrerar sig enbart på EU-språk.
Den föreslagna indikatorn för språkkunskaper fokuserar bara på EU-språk.
Detta ignorerar den verkliga världen och illustrerar det typiskt kortsiktiga tänkandet i EU.
Det kan inte förnekas att en del av motivationen för kommissionens intresse i frågan är att många, inklusive Jacques Chirac, ogillar att affärsvärldens lingua franca i hela världen, och även i EU, är engelska.
Folk intar försvarsställning när det gäller deras språks eventuella urholkning.
Men den viktigaste anledningen till att kommissionen kämpar för språklig mångfald är inte någon djupt rotad rädsla för att språk och kulturer urholkas, utan vetskapen om att deras slutliga mål, en europeisk federal superstat, inte är möjlig förrän människor kan flytta bara för att finnas tillgängliga där jobben finns.
Innehållet och organisationen i de nationella skolsystemen är ett område där EU i teorin inte har rättslig behörighet, och detta betänkande belyser varför.
Medlemsstaterna har olika prioriteringar, olika handelskontakter och traditioner, trots EU: s skadliga försök att förändra dessa.
Av den anledningen bör alla försök till en harmoniserande likriktighet i EU bekämpas.
Den föreslagna indikatorn ger inga verkliga fördelar för en global handelsnation.
Den är bara ett av alla verktyg i jakten på det förfärliga målet med ett federalt Europa.
