# ID: svediakorp-gov467438
# author: Manolis Mavrommatis (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 860
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Frågan om flerspråkighet, särskilt i ett utvidgat EU, är viktigare nu än den någonsin har varit.
Det är av största vikt för medborgarna i EU att ha de kunskaper och färdigheter som är nödvändiga för en effektiv kommunikation och möjliggör gemensam förståelse.
Att enbart lära sig ett lingua franca är inte tillräckligt och speglar inte EU: s sanna identitet.
Det förslag som kommissionen har skickat till oss följer det beslut som fattades av Europeiska rådet i Barcelona i mars 2002, då stats- och regeringscheferna efterlyste förbättrade baskunskaper med undervisning i minst två språk från mycket tidig ålder.
De efterlyste också en gemensam indikator för språkkunskaper, med andra ord ett språktest som objektivt mäter medborgarnas färdigheter i främmande språk.
Tre år senare föreslår kommissionen skapandet av en europeisk indikator för språkkunskaper som är gemensam för alla medlemsstater och har en hög grad av precision och tillförlitlighet.
Syftet med indikatorn är att mäta EU-medborgarnas språkkunskaper inom fyra områden: läsförståelse, hörförståelse samt muntlig och skriftlig språkfärdighet.
Indikatorn ska registrera språkfärdigheten på var och en av de sex nivåerna enligt skalorna i de gemensamma europeiska referensramarna för språk som Europarådet har utformat.
Denna referensram har blivit allmänt accepterad och används redan i flera av medlemsstaterna.
Jag håller med kommissionen om att man inledningsvis ska genomföra språkfärdighetstester i de fem mest frekventa undervisningsspråken inom EU.
Ett tillägg av polska som ett sjätte språk i inledningsskedet är något som kommer att avgöras av budgeten, naturligtvis under förutsättning att det är genomförbart.
En Eurobarometerundersökning som har offentliggjorts denna vecka visar att engelska (38 procent), franska (14 procent), tyska (också 14 procent), spanska (6 procent) och italienska (3 procent) är de fem populäraste språken inom EU, som EU-medborgarna väljer att lära sig.
Icke desto mindre betonar jag i betänkandet att det är viktigt att i nästa steg utsträcka detta test till ett större antal av språken i Europeiska unionen.
Jag vill här påpeka att språk som inte hör till gemenskapen, minoritetsspråk och regionala dialekter inte berörs av denna indikator.
De kan emellertid finnas med inom ramen för den strategi om flerspråkighet som Europaparlamentet håller på att utarbeta ett betänkande om, där de passar bättre från innehållssynpunkt.
Detta är orsaken till att jag inte stöder ändringsförslagen 1 och 2, eftersom de inte innehåller någon hänvisning till detta specifika betänkande, inte förstärker testets sammanhållning och inte står i samklang med målen för indikatorn för språkkunskaper.
Indikatorn för språkkunskaper är inget annat än ett tekniskt instrument som kommer att finansieras genom ett befintligt program, nämligen programmet för livslångt lärande, vars huvudsyfte är att kraftigt stärka rörligheten hos medborgarna, arbetare eller studenter, inom EU.
Det är också värt att notera att även om den andel elever på primärnivå som undervisas i främmande språk ökar, så minskar tyvärr enligt färsk statistik det antal språk som erbjuds i undervisningen.
I flera länder finns en tendens att undervisning i främmande språk helt enkelt har kommit att betyda att lära sig engelska.
Indikatorn kan även användas för att formulera slutsatser på europeisk och nationell nivå om politiska alternativ.
Trots kommissionens engagemang i processen måste medlemsstaterna aktivt delta i införandet och utvecklingen av indikatorn, eftersom det bara är de som kan tillhandahålla information om olika faktorer som har betydelse för språkkunskaper, såsom språk som talas på tv och i familjekretsen, antalet undervisningstimmar, lärarnas erfarenhet och så vidare.
Allmänt talat betraktas den europeiska indikatorn för språkkunskaper som ett synnerligen värdefullt instrument för att få pålitlig information om de europeiska medborgarnas språkkunskaper, särskilt bland de unga, eftersom den gör det möjligt att jämföra medlemsstaternas politik i språkfrågor och gör det enklare att identifiera och utbyta bästa praxis.
Därigenom skapas ny kraft för språkundervisningen.
Herr talman, herr kommissionsledamot!
Kunskaper i minst två främmande språk bör vara en del av de grundläggande kunskaperna hos en typisk EU-medborgare som lever, studerar, arbetar och allmänt rör sig i Europeiska unionen.
Vi får inte glömma att 2006 är Europeiska året för arbetstagares rörlighet, vilket jag anser är ett mycket viktigt tillfälle för oss att betona vikten av de europeiska medborgarnas färdigheter och sporra de unga till att lägga större vikt vid att lära sig främmande språk.
Vi avvaktar med spänt intresse rådets beslut den 18 maj om indikatorn för språkkunskaper.
Jag hoppas på ett positivt svar från rådet och förståelse för dess skyldighet att ta hänsyn till parametrarna och att värdera Europaparlamentets övergripande insatser.
Jag kan inte avsluta utan att nämna det levande exempel på flerspråkighet och dess betydelse som vi finner här i parlamentet.
Jag syftar på tolkarna, som gör att Europaparlamentet är den enda institution som arbetar på 20 språk, varigenom vårt arbete kommer närmare medborgarna och vår kommunikation blir effektivare.
Det tackar jag dem för.
