# ID: svediakorp-gov467417
# author: Eva Lichtenberger, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 504
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman, fru kommissionsledamot!
Vad är det vi diskuterar i dag?
Vi diskuterar ett nödtelefonsystem som är självaktiverande vid olyckor, men som även kan aktiveras manuellt.
Vi diskuterar även undersökningar i enlighet med vilka enorma mängder människor skulle överleva om man använde ett sådant system och om den nödvändiga infrastrukturen – i form av t.ex. uppringningscentraler och standardiserade telefonnummer – finns på plats i medlemsstaterna.
Jag måste ärligt och uppriktigt säga till kammaren att jag anser att dessa siffror är grovt överdrivna.
När vi debatterar trafiksäkerhet finns det vissa ledamöter med intresse för frågan – jag vill särskilt nämna Ari Vatanen – som uppenbarligen anser att det enda som spelar roll är kostnader och installationen av elektroniska manicker.
Ändringsförslag som syftar till att få till stånd åtgärder som verkligen skulle ta itu med orsakerna till olyckorna och ha verkliga möjligheter att få folk att förbättra sitt körsätt genom att t.ex. inte dricka alkohol eller anpassa farten till omständigheterna, förkastas fullständigt av utskottet för transport och turism.
Det framstår alltså tydligt att man numera bara tänker på säkerhet i förhållande till teknik och jag anser att detta inte räcker, för samtidigt som jag naturligtvis vill att den tid det tar för räddningspersonal att komma till en olycksplats ska minskas så tycker jag att den viktigaste frågan är hur vi ska undvika olyckor.
Om vi vill det är det mycket effektivare att göra något åt problemet med folk som kör alkoholpåverkade eller att få folk att sänka hastigheten – som båda spelar roll i de flesta olyckor – än att bara utveckla elektroniska säkerhetssystem.
Man har tagit upp kostnaden för dessa system.
Kostnaden för installationen har beräknats till mellan 150 och 300 euro, med ” möjligt ” hopp om att det ” möjligen ” kan bli billigare.
Tror verkligen kammaren att installationen av dessa saker kommer att bli billigare om försäkringsbolagen eller medlemsstaterna gör den obligatorisk?
Saken är den att om så blir fallet finns ingen som helst drivkraft för industrin att tillverka dem billigare.
Jag kan inte förstå varför dessa kostnader är ointressanta för dem av er som samtidigt högljutt protesterar mot de mycket lägre kostnaderna i samband med det gemensamma EU-körkortet och som har bedrivit kampanjer mot det i vissa medlemsstater.
Vi har också frågan om det privata rummet och om övervakningen av allt i våra liv.
Samtidigt som jag anser att sådana åtgärder är användbara på vissa områden menar jag att det är fel att blåsa upp saken som om det vore en fantastisk möjlighet att rädda livet på, som man påstår, hälften av alla dem som dör i trafikolyckor.
Jag betraktar inte dessa undersökningar som trovärdiga.
Om man på samma gång utesluter alla övriga åtgärder som förebygger olyckor utan att minska insatstiderna så kan jag inte betrakta transportutskottets strategi för att undvika olyckor – i vilken man bara förlitar sig på högkostnadsåtgärder – som trovärdig.
