# ID: svediakorp-gov467413
# author: Gary Titley (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 888
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Jag vill att ni föreställer er följande: det är en mörk och stormig natt, det är kallt, fuktigt och blåsigt, och ni kör längs okända vägar – ni kanske till och med har kört vilse – när någonting plötsligt kommer i er väg.
Ni tvingas väja och krockar med ett träd och ni slås medvetslös.
Vid ett sådant tillfälle kan en relativt liten olycka bli mycket allvarlig: ni kan vara i chocktillstånd, ni kan drabbas av hypotermi, ni kan få en blödning som, om den inte hejdas, kan bli dödlig.
Om ni inte är medvetslös, vet ni då var ni befinner er?
Känner ni till något om larmnumret 112?
Har ni någon mobiltelefon eller är batteriet slut?
Under alla dessa förhållanden kan en relativt liten olycka få dödlig utgång.
Därför finns principen om den s.k. gyllene timmen: om ni får behandling inom den första timmen är sannolikheten större att ni inte bara överlever utan även att skadornas svårighetsgrad minskas.
Därför behöver vi eCall, som är ett alleuropeiskt fordonsbundet nödsamtalssystem som grundar sig på larmnumret 112.
Om ni råkar ut för en olycka kommer en utrustning i fordonet att utlösas genom att krockkudden utlöses, att temperaturen plötsligt stiger i bilen, att bilen välter eller genom plötslig fartminskning.
När den utlöses kommer den att sända faktauppgifter – som t.ex. tid, plats och identifiering av fordonet – till en larmcentral där man kommer att larma räddningstjänsterna som kommer att rusa till er hjälp.
Denna utrustning kan även utlösas manuellt och har en funktion för röstsamtal så att man kan kommunicera med räddningstjänsterna.
Jag vet att det finns vissa frågor angående integritetsskydd, men låt oss klargöra att systemet endast är i drift när det utlöses vid en olycka och att det inte är en utrustning för att spåra er när ni är ute och kör.
Systemet utvecklades utifrån E-Merge-projektet, som finansierades genom det femte ramprogrammet, och jag bör betona att mycket av tekniken redan finns här nu och att vissa bilar redan har den.
Det finns dock ingen gemensam plattform.
Vi behöver detta system därför att 40 000 människor dör på våra vägar varje år och 1,6 miljoner människor skadas.
Kostnaderna är 160 miljarder euro, eller 2 procent av EU: s BNP.
Vi hoppas kunna halvera antalet dödsfall till år 2010.
eCall är således den första byggstenen i kommissionens initiativ ” Den intelligenta bilen ”.
De flesta åtgärder har utformats för att hindra att olyckor sker, men olyckor kommer oundvikligen att ske och det är under dessa omständigheter som vi behöver eCall.
Forskningen visar att det kommer att minska reaktionstiderna med 50 procent på landsbygden och med upp till 40 procent i stadsmiljö.
Det kommer att rädda 2 500 liv, minska allvarliga skador med 15 procent och därmed minska kostnaderna för vägtrafikolyckor med 22 miljarder euro per år.
Det kommer även att minska kostnaderna i samband med olycksrelaterade trafikstockningar med ytterligare 4 miljarder euro per år.
Därför är det en mycket bra idé.
Tyvärr är det en mycket komplicerad idé eftersom ett stort antal aktörer måste samarbeta – bilindustrin, telekommunikationsindustrin, räddningstjänster, statliga myndigheter – för att införa detta på ett sammanhängande sätt och på en gemensam plattform.
Därför inrättades en eCall-grupp.
Den har tagit fram ett samförståndsavtal genom vilket aktörerna förbinder sig att genomföra lika och gemensamma principer och en fastställd tidsplan, vilket innebär att det kommer att finnas fullskaliga studier under 2007, larmcentralerna kommer att uppgraderas senast i slutet av 2007 och vi kommer att införa detta i alla nya fordon år 2009.
Vi har över 50 underskrifter, men tyvärr är endast sju från medlemsstaterna och ironiskt nog är en från en icke-medlemsstat – Schweiz.
Om de statliga myndigheterna inte engagerar sig i detta system kommer det inte att genomföras eftersom industrin inte kan motivera forskningen utan de statliga myndigheternas engagemang.
Vad måste göras?
Vi måste propagera för 112 eftersom många människor inte känner till det.
Systemet kräver en förbättring av 112, vilket inkluderar lokalisering av den som ringer upp.
Medlemsstaterna är förpliktade att ha det i enlighet med direktivet från 2002, men många har det inte.
Vi måste uppgradera larmcentralerna för att ta itu med detta.
Många länder gör det för närvarande, men det är fortfarande en lång väg kvar.
Det här kommer att kosta en del: utrustningen i bilen kommer att kosta allt från 150 euro till 450 euro, men om det görs på rätt sätt kommer priset att gå ned.
Larmcentralerna måste uppgraderas.
Det kommer att kosta omkring 4,5 miljarder euro per år.
Men om man väger det mot besparingar på 26 miljarder euro är kostnadsfördelarna mycket stora för denna utrustning.
Mitt budskap till er är mycket enkelt: det här är en utmärkt anordning, den kommer att rädda liv, den kommer att spara pengar, men vi måste få de statliga myndigheterna att få ändan ur vagnen när det gäller detta eftersom det är de som bromsar oss.
