# ID: svediakorp-gov467394
# author: Sophia in 't Veld (ALDE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 835
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot!
Låt mig börja med att uttrycka mitt stöd till kommissionens grundsats som ni stöder, nämligen mindre men bättre statligt stöd.
Eftersom jag enbart har lovord för kommissionen är jag rädd att jag måste börja med en lite kritisk punkt.
Det är enligt min uppfattning trots allt beklagligt att kommissionen en vecka innan vi här i kammaren röstar om vår ståndpunkt och våra rekommendationer redan lägger fram förslag, även om de bara är utkast.
Om vi betraktar varandra som allierade i kampen för en starkare ekonomi tycker jag att vi också måste samarbeta och respektera varandra i enlighet därmed.
Jag är därför säker på att även om vi lägger fram ändringsförslag på det här stadiet kommer de helt enkelt att beaktas.
Det centrala budskapet i betänkandet, som vi förhoppningsvis kommer att anta i morgon, är att statligt stöd även fortsättningsvis ska vara ett undantag.
Det är ett instrument för att korrigera obalanser där marknaden inte åstadkommer erforderliga resultat.
Statligt stöd är inte ett vanligt politiskt instrument genom vilket regeringen kan skapa innovation, så som det var, och det ska definitivt inte användas för att kompensera för vårt misslyckande med att införa strukturreformer.
Alla undersökningar är eniga i sin slutsats att statligt stöd inte är den avgörande faktorn i affärsbeslut eller när det gäller konkurrens för den delen.
Det är betydligt viktigare att skapa gynnsamma förhållanden för innovation, försök, risktagande och framför allt investeringar.
Marknadens investerare kommer gärna till oss om de kan vinna något och om hindren avlägsnas.
Det innebär att vi behöver arbeta för ett sunt patentsystem, rättvis konkurrens samt fri handel på den inre marknaden, och i det sammanhanget är det beklagligt – jag vill gärna upprepa det – att vi misslyckades med att faktiskt öppna marknaden för tjänster.
Vi måste arbeta med invandringspolitiken i ett försök att hjälpa Europa att hålla fast vid de bästa krafterna och dra till sig talanger utifrån.
Vi måste arbeta med en rad finansiella tjänster, välkvalificerad arbetskraft och liknande.
Det råder när allt kommer omkring inte någon tvekan om att statligt stöd kan snedvrida marknaden i en sådan utsträckning att det faktiskt kan hindra utvecklingen på innovationsområdet, och testet av balansen som föreslås i ert dokument uppfattar jag som ett bra verktyg, liksom betoningen på resultat av bedömningar av tidigare stöd i linje med parlamentets ståndpunkt, som också antagits i Gunnar Hökmarks betänkande.
Jag är faktiskt ganska intresserad av att höra var kommissionen står när det gäller tilldelning av statligt stöd i fall där det finns ett tydligt behov av strukturreformer, men där medlemsstaterna helt enkelt inte lyckas.
Jag vill i det sammanhanget dra en parallell med ett initiativ som jag uppfattar som ganska absurt, nämligen globaliseringsfonden.
Om vi misslyckas med att göra Europeiska unionen konkurrenskraftig bör vi inte tillgripa provisoriska åtgärder.
Ett intressant exempel i detta sammanhang är dessutom det faktum att i dag aviserade regeringen i ett av de stora medlemsländerna en ny injektion på 600 miljoner euro till innovation – vilket är mycket välkommet i sig – men samma dag lämnade OECD en ganska kritisk rapport om resultaten av de tidigare stödprogrammen i precis samma stora medlemsland.
Rapporten är säkerligen mycket intressant läsning.
Jag är mycket glad över att det i kommissionens förslag, liksom i parlamentets förestående rekommendationer, hänvisas även till icke-tekniska innovationer, eftersom det tveklöst är en avgörande utveckling av vår tjänsteekonomi.
När det gäller den praktiska utfyllnaden och kriterierna förefaller emellertid reglerna i mycket stor utsträckning bygga på innovation på teknikområdet, och jag vill därför insistera på att reglerna ska vara användbara även för icke-teknisk innovation.
När vi träffades i går uttryckte jag min oro över det som är känt som anpassningsklausulen.
Jag dubbelkollade, och i texten står verkligen att andelen tillåtet stöd kan ökas om en konkurrent från ett land utanför EU erhåller mer subventioner.
Jag tror inte att det automatiskt blir fallet, för om det finns en anpassningsklausul för statligt stöd skulle jag också vilja att den infördes för alla andra politikområden som jag just har nämnt och som är betydligt viktigare faktorer för konkurrensen.
Stora företag är en annan potentiell diskussionspunkt, och även om jag ser att det förekommer alla slags försiktighetsåtgärder för att hindra oss från att stödja enskilda stora företag kan jag fortfarande se en liten anledning till oro.
Jag noterade i förslagen att stora företag har rätt till en utfyllnad, en bonus på 15 procent av stödet, om två eller fler av dem med gemensamma krafter överskrider gränser.
Kan det innebära – och detta är min sista punkt – att vi kommer att subventionera multinationella företag?
Det kan definitivt inte vara avsikten, men eftersom jag redan har använt min tid måste jag sluta här.
