# ID: svediakorp-gov467385
# author: Wolf Klinz (ALDE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 991
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Efter att ha granskat kapitalförvaltningssektorn i åratal lade kommissionen fram en grönbok i augusti 2005 och bad om kommentarer till den.
Det har kommit in omkring 121 svar totalt sett, och detta visar tydligt hur betydelsefull denna sektor är, för affärerna blomstrar.
I dag är företag för kollektiva investeringar (fondföretag) ett varumärkesnamn, och inte bara i Europa.
Man handlar med dem i Singapore, Taiwan och Hongkong också, och snart kommer de även till Sydamerika.
Bara i Europeiska unionen uppgick det samlade värdet av investeringarna i sektorn till över 4 600 miljarder euro förra året, vilket är cirka 900 miljarder mer än 2004.
Parlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor har beslutat att svara på kommissionens grönbok genom att ta fram ett initiativbetänkande.
Som föredragande för detta fanns det vissa mål som jag aldrig förlorade ur sikte: en fungerande inre marknad för fondföretag, ett attraktivt och säkert produktutbud för investerarna, särskilt de små investerarna, och en effektiv kapitalförvaltningsbransch som inte behöver rädas en ökande global konkurrens.
Även om det nu finns en alternativ marknad så fungerar denna ännu inte som den ska.
Således har inte konsumenterna bästa möjliga tillgång till jämförbara produkter, och branschen kan inte utnyttja de stordriftsfördelar som en stor gemensam marknad erbjuder.
Det behövs en översyn på tre områden: för det första av valet av investeringar, som de nationella övervakningsmyndigheterna tolkar på olika sätt, vilket kan leda till att en fond godkänns i ett land men inte i ett annat.
Det finns kostnader förknippade med att ta fram en produkt, och om den inte kan marknadsföras i hela Europa utan bara i enskilda länder uppstår en betydande kostnadsnackdel.
Ett syfte måste då vara att hitta en exakt definition av de investeringar som erbjuds som kan tillämpas i hela EU.
Jag håller med CESR, Europeiska värdepapperstillsynskommittén, om att det borde vara möjligt att i viss utsträckning lägga till börsnoterade fastighetsfonder, så kallade REITs, privata kapitalfonder och certifikat till utbudet.
Jag anser också att man bör överväga möjligheten att ta med portföljer med hedgefonder.
För det andra har vi det som kallas anmälningsförfarandet.
Här är poängen att ansökan om tillstånd i en medlemsstat beskrivs som ett registreringsförfarande, men i praktiken har det degenererat till ett tillståndsförfarande.
Övervakningsmyndigheterna tillämpar inte enhetliga standarder och kommunicerar inte tillräckligt, vilket leder till osäkerhet, slöseri med tid och onödiga extrakostnader för företagen, när ett förfarande med anmälan mellan myndigheter skulle vara den bästa lösningen på en verklig inre marknad.
För det tredje har vi frågan om förenklade prospekt.
Kommissionens rekommendation om detta har tolkats på olika sätt i olika länder, så att förenklade prospekt i dag antingen – beroende på medlemsstaten i fråga – är tunna broschyrer eller digra luntor med olika slags information, som till största delen fullständigt övergår konsumentens förstånd.
Det som behövs är att ett enkelt och harmoniserat prospekt, på 2 – 3 sidor, tas fram så snabbt som möjligt och görs obligatoriskt i hela EU.
Då kommer branschen också att kunna dra nytta av att tvingas tillhandahålla samma information i alla länder – självfallet på varje lands språk.
För det fjärde måste man ta hänsyn till gränsöverskridande fusioner och poolning, ett område där de betydande skattehinder som fortfarande finns måste tas bort.
Den femte frågan är fondhanteringen.
Här gör branschen lovande ansträngningar, och därför bör vi lita på den och tro på att den kommer att lösa problemen på eget initiativ.
Kommissionen verkar dela detta synsätt.
Jag är fast övertygad om att korrigerande åtgärder på dessa fem områden relativt snabbt kommer att bidra till att få den inre marknaden att fungera.
En annan sak som kommer att få en positiv effekt är branschens egna initiativ och ett förbättrat samspel från de berörda aktörernas sida, särskilt de övervakande myndigheterna.
Lamfalussyprincipen bör tillämpas på de områden i direktivet som har ändrats för att skapa flexibilitet och underlätta anpassningen till snabbt föränderliga marknader.
Kommissionen har under lång tid reflekterat över om direktivet kan anpassas till marknadsförändringar genom enskilda åtgärder eller om man måste anta ett helt nytt direktiv.
Den slutsats som jag som föredragande har kommit fram till är att det skulle vara ett mycket stort projekt att ta fram en helt ny version av ett övergripande direktiv om kapitalförvaltning med full Lamfalussytillämplighet, och att detta skulle kräva många års arbete.
Ett sådant slöseri med tid har vi inte råd med, och det bör vi inte ge oss in i.
Det här är någonting som utskottet för ekonomi och valutafrågor har diskuterat vid tre tillfällen, varav ett var just i samband med ett utökat åsiktsutbyte.
De många ändringsförslagen – de var omkring 150 – har reducerats genom en rad kompromissändringsförslag, och utskottet för ekonomi och valutafrågor antog hela betänkandet med endast en röst emot.
Genom att lägga fram ändringsförslag 6 äventyrar nu socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet den kompromiss som vi har nått.
Att göra detta skulle enligt min mening göra vårt initiativbetänkande meningslöst och visa att kammaren inte klarar att komma med ett konstruktivt bidrag ens efter en lång debatt.
Vi börjar inte från början i dag.
Fondföretag är märkesprodukter – med utrymme för förbättringar, det ska medges – men branschen är stark, med omkring 450 miljoner potentiella konsumenter och oräkneliga tusentals människor anställda.
Dessa människor är medborgare, och vi i parlamentet har skyldigheter gentemot dem.
Därför uppmanar jag er att rösta emot socialdemokratiska gruppens ändringsförslag, särskilt ändringsförslag 6.
Om – mot förväntan – en majoritet skulle stödja det råder vi kammaren att kasta ut betänkandet.
