# ID: svediakorp-gov467345
# author: Umberto Guidoni (GUE/NGL ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,033
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Europaparlamentet har den viktiga uppgiften att bevilja ansvarsfrihet för budgetåret 2004 till 14 europeiska byråer som helt, delvis eller indirekt subventioneras av Europeiska unionen.
Jag ska inte uppehålla mig här vid de särskilda detaljer eller problem som upptäckts hos varje enskild byrå.
Jag ska begränsa mig till att nämna de frågor som har dykt upp som de viktigaste punkterna i en gemensam debatt.
Jag tar tillfället att belysa det som jag just sagt, nämligen att ansvarsfrihet beviljas endast 14 av de befintliga 27 byråerna.
Jag undrar faktiskt hur många av er som känner till hur många sådana organ det finns, och vilka deras verkliga funktion är.
Det är inte många av er, mina damer och herrar, och jag är säker på att ytterst få EU-medborgare har någon klar uppfattning i frågan.
Det skulle därför kunna vara värt att utveckla informationskampanjer för medborgarna om byråerna och deras funktioner.
Det är ingen tillfällighet att en undersökning beställdes efter debatten om mitt betänkande – undersökningen pågår fortfarande – för att analysera och klargöra situationen för de europeiska byråerna.
Undersökningen avslöjar det som redan har framgått av betänkandet, nämligen brist på harmonisering bland de olika byråerna, och sannolikheten för bristande öppenhet tillsammans med problem för parlamentet att kontrollera dem.
Därför har jag i mitt betänkande uppmanat rådet att påbörja samtal så snart som möjligt för att slutföra förslaget till interinstitutionellt avtal, som kommissionen lagt fram på parlamentets begäran.
I betänkandet om ansvarsfrihet för byråerna för 2003 begärde parlamentet faktiskt att detta institutionella avtal skulle ingås för att alla byråer skulle placeras inom ett gemensamt regelverk.
Med avseende på parlamentets behörighet att bevilja ansvarsfrihet har jag försökt understryka att den nuvarande situationen är orättvis, och vill påminna om att parlamentet enligt artikel 185 i budgetförordningen beviljar ansvarsfrihet för genomförandet av budgetarna för de organ som har inrättats av gemenskapen, och som har juridisk status och faktiskt får bidrag ur budgeten.
Det är faktiskt viktigt att notera att inte alla dessa organ är helt eller ens delvis finansierade med anslag ur budgeten.
Man kan därför dra slutsatsen att beslutet om ansvarsfrihet täcker både finansieringen ur budgeten och övrig finansiering av dessa organ.
Situationen är helt oacceptabel, och innebär att vissa av de organ som EU inrättat är ansvariga för hur de förbrukar medel som de får från andra håll än budgeten, medan andra, som inte får några bidrag ur budgeten, inte är det.
Genom ett ändringsförslag som jag föreslagit till budgetförordningen och som godkänts av budgetkontrollutskottet har just denna princip införts.
Om budgetförordningen godkänns med denna ändring kommer parlamentets kontrollbehörighet att utökas avsevärt under kommande år, till förmån för principerna om öppenhet och demokrati.
De analyser som revisionsrätten genomfört var till stor hjälp när betänkandena sammanställdes.
De avslöjade vissa ganska obetydliga oriktigheter, och jag godkänner därför revisionsrättens beslut, där man föreslår att ansvarsfrihet ska beviljas direktörerna i alla de 14 byråer som analyserats.
Men tyvärr måste jag säga att den analys som revisionsrätten ombetts genomföra enbart är teknisk, och man har inte kontrollerat på vilket sätt anslagen har använts under det aktuella året.
Jag har påpekat detta i de arbetsdokument som åtföljer betänkandena, där jag föreslår att revisionsrätten i fortsättningen också ska till den nuvarande bedömningen lägga en utvärdering av kvaliteten på tjänsterna, förmågan och verksamheten, med andra ord hur effektiva de enskilda byråerna är när de använder sin budget.
Många av de frågor som har uppstått är återkommande, och vi kan därför tala om en generell analys av frågor som har dykt upp i samband med de olika byråerna.
En sådan fråga gäller budgetförordningen som utformades för byråerna, medan de följande finansbestämmelserna, som är specifika för varje byrå, utformades för att så nära som möjligt följa den allmänna budgetförordningen som kommissionen inrättat.
Även om detta kriterium gäller rent allmänt, lämpar det sig ibland inte för de minsta byråerna, där det kommer att behövas lämpliga reformer.
Det är en av revisionsrättens huvudsakliga invändningar.
Problem i samband med urval av personal är också vanligt i flera byråer, eftersom de förvisso behöver mer assistans än stora institutioner.
Jag anser därför att det är viktigt att kommissionen ser till att de tjänster som utförs av EPSO, Europeiska gemenskapernas rekryteringskontor, blir tillgängliga för dem, och att man förmedlar andra övergripande tjänster som utbildning och rättstjänsten.
Ett annat problem rör internrevision, vilket är ytterligare en börda för vissa byråer.
Jag anser därför att kommissionen bör lägga fram en rapport om den aktuella situationen, och beskriva både varje byrås nuvarande kapacitet för att utföra internrevision, och de internrevisionstjänster som kommissionen kan tillhandahålla de minsta byråerna.
Slutligen vill jag fokusera på en fråga som har orsakat en upphettad debatt och har visat på motsättningarna i tankesätt mellan parlamentet och kommissionen.
Frågan gäller Europeiska byrån för återuppbyggnad, som inrättades 2000 för att stödja återuppbyggnad, utveckling och stabilitet i Kosovo, Serbien, Montenegro och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien med hjälp av Cardsprogrammet.
Eftersom programmet avslutats har kommissionen beslutat att byrån ska läggas ned i slutet av 2008.
Med tanke på det utmärkta arbete den har utfört under åren, och för att förhindra att man förlorar de dyrbara erfarenheter som man förvärvat under många års verksamhet, har jag i mitt betänkande föreslagit att man ska utsträcka dess mandat så att byrån kan utnyttjas för återuppbyggnad där så krävs, till exempel i Irak, Afghanistan, Pakistan, eller till och med i de länder som nyligen drabbades av tsunamin.
Detta skulle vara ett tillägg till den direkta humanitära hjälp som lämnas av ECHO, kommissionens avdelning som inrättades för att bistå vid naturkatastrofer eller väpnade konflikter i regioner utanför EU.
Detta är mer eller mindre vad som fanns att säga om betänkandet, som jag hoppas kommer att antas under nästa sammanträde.
