# ID: svediakorp-gov467342
# author: Nils Lundgren (IND/DEM ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,482
# sentences: 84
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Europeiska unionens politiska legitimitet är låg och sjunkande.
Detta bristande förtroende är dessvärre välförtjänt.
EU demonstrerar inte en övertygande beslutsamhet att slå ner på maktmissbruk, oegentligheter och bedrägerier i sina institutioner.
Beredskapen att faktiskt utkräva ansvar är svag.
Instinkten är att lägga locket på. ” Whistle-blowers ” förlorar jobbet i stället för att få beröm.
Skandaler och fusk blir inte utredda.
Skandaler och fusk som utredda går inte till åtal.
Ansvarsfrihet beviljas, trots att vi inte vet om allt har gått rätt till.
En majoritet i denna kammare tycks vilja dölja obehagliga sanningar om EU för medborgarna för att inte organisationen skall bli ännu mer impopulär.
Detta är en djupt odemokratisk inställning.
Vår uppgift är att ta fram sanningen och utkräva ansvar å medborgarnas vägnar, inte att dölja sanningen för dem.
Jag har som föredragande i budgetkontrollutskottet haft att förbereda frågan om ansvarsfrihet för ” Övriga institutioner ”, sammanlagt sju till antalet.
Bland dessa har jag inte funnit anledning att sätta några frågetecken för ombudsmannen eller datatillsynsmannen.
Mot fyra av de övriga fem kan det riktas kritik, men inte av så allvarlig karaktär att det finns skäl att ifrågasätta beviljandet av ansvarsfrihet.
Det gäller rådet, domstolen, revisionsrätten och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.
Beträffande Regionkommittén finner jag däremot att det krävs ytterligare undersökningar innan vi kan ta beslut i frågan om att bevilja ansvarsfrihet.
Europeiska ekonomiska och sociala kommittén hade under 2004 problem med oegentligheter avseende utbetalning av ledamöters resekostnadsersättningar.
Vi hoppas nu att det är ett problem som tillhör det förgångna.
Det har funnits problem med byggnaderna Belliard I och II.
Jag förväntar mig en fullständig redogörelse i revisionsrättens kommande rapport.
Beträffande rådet ligger som vanligt mycket av riskerna i administrativa verksamheter i de byggnadsprojekt som rådet är inblandat i.
Jag vill här framhålla fördelen med att hyra byggnader i stället för att själv driva sådana gigantiska byggnadsprojekt.
För rådet vore det dessutom välkommet med en tydligare definition av vad som är administrativa utgifter och vad som är operativa utgifter.
Domstolens interna kontroll var under 2004 långt ifrån tillfredsställande.
Dess internrevisor fungerade även som chef för verifieringsenheten som utför förhandskontroller, vilket helt enkelt är oacceptabelt.
Internrevisorn har dessutom sedan han utnämndes 2003 inte slutfört någon av sina granskningar.
På detta område förväntar sig parlamentet kraftfulla åtgärder och förbättringar.
Domstolens pågående våldsamt stora byggnadsprojekt kan inte annat än oroa.
En noggrann och fullständig redogörelse till budgetkontrollutskottet för detta projekts fortskridande är därför en nödvändighet.
Att domstolen för närvarande inte kräver att domare skall redovisa sina ekonomiska intressen är inte acceptabelt.
Domstolen måste, oavsett om det för närvarande finns något rättsligt krav eller ej, utarbeta sina egna bindande regler på området.
Avseende användningen av officiella bilar uppmanar parlamentet återigen domstolen att inte tillåta användningen av dessa för privat bruk.
Revisionsrätten: Den dominerande ställning som innehas av några få stora revisionsbyråer i Luxemburg för granskning av revisionsrättens räkenskaper är oroande, samtidigt som parlamentet förstår att revisionsrätten har svårt att undvika detta.
Ett öppet, rättvist och begripligt anbudsförfarande är därför av yttersta vikt.
Revisionsrätten har problem med sin organisationsstruktur som är i behov av förändring.
Man måste ta itu med detta i den utvärdering som pågår för översyn av organisationen, gärna i enlighet med det förslag till reform som utarbetats av det brittiska överhuset.
Återigen bör parlamentet uppmana revisionsrätten att inte tillåta användningen av officiella bilar för privat bruk.
Så kommer jag då till vårt svarta får, nämligen Regionkommittén.
Regionkommittén har flest anmärkningar från revisionsrätten av de granskade ” Övriga institutioner ”.
Internrevisionen sköttes under 2004 i praktiken av enbart en, dessutom tillfälligt anställd, internrevisor.
En internrevisor som är beroende av ständigt förnyat anställningskontrakt måste ha mycket svårt att upprätthålla sitt oberoende från ledningen.
Det är oförsvarligt att Regionkommittén alltså inte hade en fungerande internrevision under 2004, trots den skarpa kritik som parlamentet tidigare framfört beträffande 2003.
Vi har fortfarande inte fått någon förklaring till att den internrevisor som verkade fram till i maj 2004 inte var i stånd att lägga fram några revisionsrapporter.
Det pågår vidare en OLAF-utredning av Regionkommittén avseende överföring av personalersättningar med tillämpning av en korrigeringskoefficient.
Överföringar har beviljats utan att de grundats på belägg för att det förelåg rätt till sådana överföringar.
Det framstår som uppenbart att detta borde ha upptäckts av Regionkommittén redan under 2004 och att dessa utbetalningar då borde ha stoppats.
Trots detta uppger ledningen att det inte har varit fråga om några fall av bedrägerier.
Inte heller i fråga om detta har det getts några tydliga besked om att åtgärder har vidtagits för att återkräva oriktiga överföringar.
Läget förvärras av att dessa utbetalningar avsett personer som innehar nyckelpositioner inom administrationen.
Olika slag av oegentligheter har varit något av Regionkommitténs signum under de senaste åren, vilket pekar på att den utlovade kulturförändringen inom organisationen inte har ägt rum.
Som det ser ut nu kommer OLAF med sin slutrapport i mitten av maj.
Det vore oansvarigt att bevilja ansvarsfrihet innan vi vet resultatet av denna utredning.
Regionkommitténs omorganisation har i flera fall inneburit att personer inblandade i misstänkta oegentligheter befordras, vilket också är regelvidrigt.
Revisionsrättens granskning av Belliard I och II-byggnaderna pågår fortfarande.
Även Montoyerprojektet borde granskas.
Hittills har ingen förklaring getts till varför den f.d. chefen för infrastrukturen verkar ha dragit tillbaka sin förklaring som vidaredelegerad utanordnare för budgetåret 2004.
Vi måste också få klarhet i varför jag som föredragande inte har informerats om detta liksom om hur tidpunkten för det teoretiska mottagandet fastställdes.
Kanske skulle det skadestånd som ålagts byggfirman ha varit högre?
Dessutom förvägrades Regionkommitténs internrevisor tillgång till de handlingar som han hade begärt avseende detta.
Det finns starka skäl att invänta även revisionsrättens pågående undersökning om detta innan vi beviljar ansvarsfrihet.
Jag vill också ta detta tillfälle i akt och informera kammaren om hur egendomlig hanteringen av Regionkommittén har varit i budgetkontrollutskottet.
Jag hade på olika vägar fått information som pekade på att det fanns mycket mera att kritisera i Regionkommitténs ekonomiska fögderi än kommittén själv hade informerat om.
Jag fick därför budgetkontrollutskottet med på att vi bakom lyckta dörrar skulle hålla en utfrågning med OLAF: s utredare och Regionkommitténs internrevisorer för 2004.
Den utsattes till tisdag morgon den 21 mars 2006.
När utskottet började sitt sammanträde kl.
15 dagen före och som första punkt skulle godkänna dagordningen, fanns det plötsligt en majoritet som krävde att utfrågningen följande morgon skulle inställas.
En majoritet av budgetkontrollutskottets ledamöter vägrade alltså att ta del av information som jag som föredragande ansåg vara av vital betydelse för att ta ställning till frågan om ansvarsfrihet.
Jag har inte fått veta varför.
Jag hävdar att skyddet av EU: s ekonomiska intressen kräver att utskottet tar till sig all relevant information i sådana frågor.
Utskottets majoritet vägrade att ta del av informationen och röstade sedan för att vi skulle föreslå parlamentet att bevilja ansvarsfrihet redan nu, trots att jag som föredragande hävdar att vi bör avvakta resultatet av pågående utredningar i OLAF och revisionsrätten.
Jag har förstått att ledamöterna i budgetkontrollutskottet nu har haft möjlighet att ta del av dokument som påvisar olika oegentligheter.
Om parlamentet ändå beviljar ansvarsfrihet, kan man således inte efteråt säga att man inget visste.
Jämför med vad som nu händer med ansvarsfrihet för talmannen när det gäller hyrorna i Strasbourg.
När det gäller det kommer parlamentet till slutsatsen att ny information har tillkommit som måste gås igenom innan beslut om ansvarsfrihet tas.
Parallellen med Regionkommittén är perfekt.
Enda skillnaden är att Strasbourgfrågan har kommit ut i medierna.
Måste det krävas skriverier i tidningarna för att EU-parlamentariker skall reagera?
Borde det inte vara självklart att ledamöterna beslutar att rösta nej till ett beviljande av ansvarsfrihet för Regionkommittén tills alla oklarheter har retts ut?
Jag vädjar alltså till samtliga ledamöter att noga tänka över vad det är de röstar om i morgon.
Eftersom vi inte har fått alla oklarheter utredda, uppmanar jag er att rösta nej till beviljandet av ansvarsfrihet för Regionkommitténs genomförande av EU: s allmänna budget för budgetåret 2004.
Om det blir omröstning om betänkandet, uppmanar jag er att rösta ja till de ändringsförslag som jag har lagt fram tillsammans med Bart Staes för att få fram fakta i målet.
Så måste vi göra om vi tar ansvarsutkrävandet på allvar.
Att utkräva ansvar är kärnan i den demokratiska processen.
