# ID: svediakorp-gov467340
# author: Jan Mulder (ALDE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 725
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Vid 15-tiden i eftermiddags frågade jag vid ungefär vilken tid jag skulle få ordet, och jag fick veta att det skulle bli omkring kl.
17.45.
Klockan är nu 19.45.
Jag vet inte vem som i sin stora vishet sammanställt föredragningslistan, men jag tror inte att det gynnar parlamentet att hålla en debatt om ansvarsfrihet för EU-institutionerna vid den här tiden på dygnet.
För att återgå till ordningen och komma till saken rekommenderar jag kammaren att bevilja kommissionen ansvarsfrihet för budgetåret 2004.
Detta kanske förvånar er, för som alla vet och många antagligen kommer att säga har revisionsrätten inte på elva år i följd utfärdat någon revisionsförklaring beträffande kommissionens verksamhet.
Varför då bevilja ansvarsfrihet?
Jag ska ge er två argument för detta.
För det första innehade denna kommission sitt ämbete i omkring en månad 2004, och för det andra inledde den mycket ambitiöst för att få en positiv revisionsförklaring.
Jag återkommer strax till detta.
Även om Terence Wynn tyvärr inte är här vill jag inleda med förra årets resolution som han utarbetade och där han introducerade ett antal nya inslag, varav det viktigaste var att vi ansåg att den högsta politiska myndigheten i varje medlemsstat skulle utfärda en förklaring i början och slutet av varje budgetår om att allt är i sin ordning när det gäller den politiska kontrollen.
Det är beklagligt att denna begäran från parlamentet mött så mycket motstånd i medlemsstaterna.
Det har hänt mycket sedan dess.
Ett interinstitutionellt avtal har ingåtts, genom vilket vi nått en kompromiss med rådet om att det inte spelar någon roll om det sker på högsta politiska nivå eller inte.
Vi kommer att godta en förklaring på den nivå som är lämplig i detta avseende i varje medlemsstat, förutsatt att förklaringen utfärdas.
Jag skulle vilja veta vad kommissionen har för avsikt att göra med det interinstitutionella avtalet.
En annan sak som inträffat är att vissa länder nu motsätter sig detta.
Jag skulle vilja veta hur kommissionen ställer sig till denna ståndpunkt, för jag får intrycket att allt fler länder delar den.
I detta sammanhang måste jag påpeka att det aldrig är medlemsstaterna som ensamma bär ansvaret; kommissionen har alltid det slutliga ansvaret.
Vi bör välkomna kommissionens åtgärdsplan med öppna armar.
Det är bra att gemensamma standarder införs, att integrerad kontroll finns, att samarbetet förbättrats med nationella revisionsrätter och så vidare.
I ett annat avseende skulle vi också uppskatta om kommissionen identifierade riskområden i budgeten och slog fast vilka områden som präglas av hög respektive låg risk.
Medlemsstaterna måste därför axla sitt politiska ansvar.
Detta begär vi också av kommissionen själv.
Inte bara generaldirektören bör underteckna årsbokslutet, utan vi anser att den kommissionsledamot som ansvarar för ett visst politikområde också bör vara skyldig att skriva under.
Jag måste hasta igenom mitt anförande för tiden går.
Revisionsrättens ordförande lade på nytt fram sin årsrapport i november och presenterade ett intressant förslag.
Han framförde idén med granskning av experter på samma nivå, vilket betyder att tidigare ordförande för nationella revisionsrätter undersöker om den metod och den praxis som tillämpas av deras motsvarighet på EU-nivå är riktig.
Vi anser att detta är viktigt och applåderar förslaget.
Vi vill gärna spela en aktiv roll i detta sammanhang tillsammans med Europeiska revisionsrätten.
Europeiska revisionsrätten har mer att göra.
I betänkandet om beviljande av ansvarsfrihet gjordes en särskild begäran om två rapporter, för det första om förvaltningen av de medel som EU ger till FN-organen.
Vilket mervärde innebär det för EU om pengarna går via FN?
För det andra, hur ser den finansiella kontrollen ut där borta?
Vi vill också att de icke-statliga organisationerna ska granskas av revisionsrätten för en gångs skull.
Hur stor är den ” icke-statliga ” andelen i dessa icke-statliga organisationer?
Hur mycket pengar har de till sitt eget förfogande?
Slutligen kommer de närmaste åren att vara avgörande för kommissionen.
Någon gång måste vi få en positiv revisionsförklaring.
Jag är mycket tacksam för den oerhörda effektivitet och kunskap som budgetkontrollutskottets ledamöter visat, och jag vill givetvis också tacka min egen personal.
