# ID: svediakorp-gov467312
# author: Giuseppe Gargani (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 703
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman, mina damer och herrar!
Än en gång debatterar vi som så många gånger förr den mycket känsliga frågan om immunitet.
Jag känner mig hedrad över att åter ha tagit upp debatten med min fråga för utskottet för rättsliga frågor och dess samordnare.
Jag tror att alla mina kolleger bland ledamöterna är medvetna om att vi behöver gemensamma bestämmelser om immunitet inom Europaparlamentet.
Europaparlamentet har sedan länge haft ambitionen att införa sådana bestämmelser.
För 20 år sedan fick en av våra kolleger, Georges H. Donnez, tillstånd att utarbeta ett betänkande om immunitet för Europaparlamentets ledamöter.
Syftet var att ändra förhållanden som då, redan för 20 år sedan, var begränsade och olämpliga för Europaparlamentets räckvidd.
I protokollet om immunitet och privilegier fastställdes att ledamöter av Europaparlamentet inte kunde frågas ut om hur de hade röstat, men samtidigt kunde bestämmelser om immunitet fastställas i ledamöternas nationella lagstiftning.
Det fanns givetvis en förklaring till detta, och vid den tiden var parlamentet en församling som byggde på de olika nationella parlamenten.
Bestämmelsen hade därför kommit till av mycket specifika skäl.
Ingen har dock kunnat undvika att notera att det tack vare den allmänna rösträtten i dag finns en mängd rättspraxis där många genombrott gjorts genom åren.
Parlamentet har å sin sida inte heller förblivit oförändrat.
Det finns alltså en uttalad vilja från utskottet för rättsliga frågor som under förra mandatperioden dessutom lyfte fram och drev en annan viktig fråga, nämligen att samtliga ledamöter av Europaparlamentet bör ha en gemensam referens i form av en stadga, en gemensam organisatorisk referens.
Inte bara utskottet för rättsliga frågor utan även parlamentet som helhet känner till hur svårt det är för ledamöterna att behöva åberopa nationell lagstiftning: Förenade kungariket har en viss typ av lagstiftning, Tyskland en annan.
Italien hade ytterligare en variant som sedan ändrades.
Detta gynnar inte trovärdigheten och gör inte heller Europaparlamentet mer självstyrande eller oberoende.
Efter ett antal debatter är också ni, fru talman, i er nuvarande funktion som kammarens talman, insatt i stadgan för Europaparlamentets ledamöter eftersom vi har diskuterat och godkänt den i utskottet för rättsliga frågor och behandlat den i kammaren två gånger.
Rådet motsatte sig däremot att ämnet skulle återinföras i primärlagstiftningen, så vi ändrade den del av stadgan som rör parlamentets organisation.
Därefter följde en svår ledningsprocedur som så småningom gav resultat: rådet – och här kommer kruxet, fru talman och mina damer och herrar – försökte sammankalla till en regeringskonferens med samtliga medlemsstater för att ratificera det vi hade beslutat i parlamentet.
Jag anser att vi nu har gjort mycket viktig avvägning: vi har debatterat, och vi har med mycket skarpsinne gett Europaparlamentets ledamöter som kollektiv en rad privilegier som stärker parlamentets roll och ökar dess oberoende.
Eftersom rådet gjorde sitt åtagande redan i maj 2005 och vi nu snart är inne i maj 2006 är det alltså vår avsikt att med denna fråga nå fram till en snabb avslutning.
Eftersom vår kollega Georges H. Donnez var medveten om detta behov redan för 20 år sedan och eftersom frågan hela tiden varit viktig och avgörande, vilket även parlamentets omröstning visade, måste rådet omedelbart ratificera det vi har beslutat och fastställt.
Vi har tagit ett stort kliv framåt.
När detta väl har bekräftats kan vi tveklöst ge våra ledamöter av Europaparlamentet en betydligt tyngre och mer värdefull roll.
Som ni känner till, fru talman, var den del av stadgan som vi godkände av mindre vikt.
I den debatten sa jag – och jag upprepar det nu – att detta är en grundläggande fråga som påverkar våra bestämmelser och stärker Europaparlamentet och vår roll, särskilt er roll.
Den begäran som riktas till rådet följer samma linje, och jag hoppas att parlamentet som helhet tar del av denna begäran och att varje grupp och varje ledamot, även som enskilda individer, ger den sitt stöd, eftersom detta är vårt enda sätt att kunna utöva påtryckningar på rådet.
