# ID: svediakorp-gov467294
# author: Giovanni Claudio Fava, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 329
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman, mina damer och herrar!
Jag är tacksam mot Benita Ferrero-Waldner och José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, som vår grupp har stött och vars arbete vi välkomnar i dag här i debattens centrum.
Vi välkomnar hans betänkande eftersom det kommer i rätt tid, är praktiskt och har en värdefull egenskap, nämligen politisk realism.
José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra påminner oss om att vi till sist måste anta en strategisk hållning för Latinamerika, ett brett synsätt där alla våra hjärtefrågor lyfts fram: den sociala aspekten, den ekonomiska aspekten och den kulturella aspekten.
Vi måste komma ihåg att mycket har förändrats i denna världsdel.
Nya stora aktörer har gått starkt framåt på den sociala och politiska arenan.
Vi måste ta hänsyn till dessa nya aktörer, som givetvis innefattar ursprungs- och mestisbefolkningarna i samhället, som fram till helt nyligen har varit uteslutna från politiken.
Vi också måste inse att den regionala integrationen ofta står stilla, och mot denna bakgrund kan vår erfarenhet stödja och underlätta de latinamerikanska ländernas insatser.
Slutligen måste vi som José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra påpekar komma ihåg att fattigdomen är utbredd i Latinamerika: 45 procent av befolkningen lever under fattigdomsstrecket.
Trots vissa skillnader uppgår ändå BNP per capita i Latinamerika till 2 800 US-dollar, vilket är tre gånger som mycket som i Kina.
Av detta kan vi utläsa att Latinamerika fortfarande har betydande ekonomiska och inkomstrelaterade skillnader och att orättvisorna alltså är stora.
Ur den synvinkeln är toppmötet i Wien ett enastående tillfälle att för det första gottgöra vår institutions, Europaparlamentets, brist på intresse för Latinamerika historiskt sett, och för det andra satsa på en samarbetsåtgärd som verkligen kan råda bot mot fattigdomen och förhindra att politiska åtgärder bara blir summan av enskilda åtgärder.
Vi behöver det strategiska tillvägagångssätt som kommissionen föreslår för oss och som föredraganden har tagit till sig.
