# ID: svediakorp-gov467291
# author: Benita Ferrero-Waldner, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 989
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman, herr rådsordförande, mina damer och herrar!
Det är en stor ära för mig att vara tillbaka oss er här igen i dag, vid antagandet av Europaparlamentets betänkande om ett förstärkt samarbete mellan Europeiska unionen och Latinamerika.
Jag vill särskilt välkomna detta utmärkta initiativ och framför allt gratulera José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra till hans enastående arbete med betänkandet.
Som ni vet utgör betänkandet parlamentets svar på de förslag som kommissionen lade fram i meddelandet av den 8 december.
Jag vill framföra mitt uppriktiga tack för det politiska stöd ni har gett oss och för det förstärkta samarbetet mellan våra båda institutioner.
För EU menar jag att de nuvarande förutsättningarna är oerhört väl lämpade för att inrätta ett partnerskap med Latinamerika.
Å ena sidan har rådet varit mycket lyhört för vårt meddelande och antagit slutsatser i detta sammanhang i slutet av februari.
Å andra sidan är en av prioriteringarna i det nuvarande ordförandeskapets arbetsprogram att se till att det fjärde toppmötet mellan EU och Latinamerika och Västindien i Wien den 12 maj blir en framgång.
Tack vare de tre institutionerna har kommissionen därför det politiska stöd som krävs för att gå vidare.
Och jag hoppas att detta kommer att leda till betydande framsteg.
Detta är dock inte tillräckligt för att göra toppmötet till en framgång.
Som engelsmännen säger måste man vara två för att dansa tango Även om EU är redo att förstärka sitt åtagande gentemot Latinamerika hoppas jag också på ett starkt åtagande från Latinamerikas sida.
Jag menar därför att toppmötet i Wien också utgör en möjlighet att testa de latinamerikanska ländernas vilja och beslutsamhet, och jag hoppas att detta kommer att resultera i konkreta framsteg.
Jag vill säga till er att jag verkligen uppskattar att våra båda institutioner intar en gemensam hållning, eftersom vi alla är övertygade om att inrättandet av ett starkare partnerskap är lämpligt, viktigt och nödvändigt av följande skäl:
För det första är Latinamerika en av få regioner i världen som kan ses som en naturlig samarbetspartner för EU, framför allt med tanke på våra gemensamma värden.
För det andra finns det många problem som kan hanteras mer effektivt genom ett reformerat partnerskap, och ett av dessa är bristen på social sammanhållning, som påverkar både Europa och Latinamerika.
Jag anser att det är mycket viktigt att vi kommer vidare på detta område, och jag hoppas att detta ska leda till verkliga och konkreta resultat.
För det tredje hoppas jag att dagens debatt om Latinamerika ska sända en positiv signal till våra partner och visa dem att EU har ett fortsatt starkt intresse för regionen.
Vi behöver starka, stabila och pålitliga partner i Latinamerika.
Nu vill jag ta upp det vi står inför härnäst, nämligen toppmötet i Wien.
Detta toppmöte är ett led i betydande utmaningar och utbyten, men också förändringar i Latinamerika och Västindien.
Majoriteten av länderna i regionen har infört demokratiska system och inlett ambitiösa ekonomiska och sociala reformer, och de har stor utvecklingspotential.
Tyvärr finns dock fortfarande stora sociala brister, främst på grund av att den ekonomiska utvecklingen inte omfattar en majoritet av befolkningen, vilket leder eller har lett till en viss desillusionering gentemot vissa demokratiska regeringar, till följd av dessas oförmåga att uppfylla den sociala paktens villkor.
Stor vikt har lagts vid framväxten av nya politiska rörelser i Latinamerika, vilket av somliga ses som ett direkt hot mot de traditionella politiska, ekonomiska och sociala strukturerna.
Dessa fenomen får inte betraktas som negativa, utan vi bör snarare se dem som ett led i en utveckling där målet är att åstadkomma ett rättvisare samhälle.
Jag behöver nog inte betona hur viktigt det är att denna övergång sker inom ramen för befintliga och tillförlitliga demokratiska institutioner.
Jag menar att toppmötet i Wien utgör en fantastisk möjlighet att uppnå sådan insyn och föra en dialog om social sammanhållning, men också om regional integration och multilateralism.
Mötet i Bregenz kretsade kring dessa frågor, och jag är mycket glad över att det blev en verklig framgång.
Nu måste vi komma vidare med inrättandet av ett nätverk av associeringsavtal mellan EU och de latinamerikanska länderna och regionerna.
Därför rekommenderar jag att medlemsstaterna först förhandlar med Centralamerika.
Detta beslut beror fortfarande på om de centralamerikanska länderna tydligt visar att de gör framsteg med sin egen integrationsstrategi, men jag är mycket optimistisk och jag tror att dessa beslut kommer att ta konkret form vid de centralamerikanska stats- och regeringschefernas möte den 5 – 7 maj.
När det gäller Andinska gemenskapen har situationen tyvärr komplicerats efter Venezuelas utträde ur gemenskapen för några dagar sedan, som alla känner till.
Jag har talat personligen med president Evo Morales, och vi hoppas fortfarande att de interna mötena inom Andinska gemenskapen ska leda till en lösning.
Beträffande Mercosur vet jag att situationen tyvärr är mycket mer komplicerad, men jag hoppas fortfarande att toppmötet i Wien åtminstone ska generera en tillräckligt stark politisk kraft för att göra framsteg i de förhandlingar som förs parallellt med Dohaförhandlingarna.
Vi har för avsikt att stärka allt ert samarbete inom ekonomiska och utvecklingsrelaterade verksamheter genom biståndsprogram, och vi vill se betydande stöd från Europeiska investeringsbanken på motsvarande 4 miljarder euro.
Vi hoppas vidare att toppmötet i Wien även ska bli ett tillfälle att offentliggöra inrättandet av en transatlantisk parlamentarisk församling mellan EU och Latinamerika.
Jag menar att detta kommer att bli mycket viktigt och även föra folken närmare varandra i framtiden.
Slutligen, fru talman, är det allas vårt ansvar att se till att samarbetet mellan EU, Latinamerika och Västindien blir starkare och effektivare och har en framtid på lång sikt.
